Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Nationernas förbund. En ny diplomatisk metod och frågan om Europas verkliga trygghet. Av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONERNAS FÖRBUND 109
givande av neutralitetspolitiken, åtminstone sådan denna dittills
fattats. Mycket talade visserligen för att detta offer var värt att
bringa. Majoriteten inom majoriteten fattade emellertid knappast
något av detta. För den föreföll anslutningen av allt att döma
endast utgöra en för det egna landet egentligen i intet nytt
hänseende förpliktande, men ändå vacker och tilltalande internationell
gest, som på ett mirakulöst sätt gratis skulle bidraga till att
trygga fred och rättvisa i världen. Hade majoriteten förstått den
verkliga innebörden av anslutningen till förbundet, d. v. s.
påtagandet av nya och högst allvarliga internationella förpliktelser,
skulle den antagligen blivit skrämd och nej-propositionen den
gången erhållit majoritet.
Detta är emellertid icke första gången som ett principiellt riktigt
beslut fattats utan begrepp om dess innebörd. Ty beslutet var
riktigt och ofrånkomligt. Utvecklingen har nämligen sedan dess
ådagalagt, att den allvarligaste faran för förbundet, dess
fungerande som ett exekutivorgan för frédstraktaterna av 1919 och
1920, numera i det väsentliga övervunnits.
Hade däremot förbundet — såsom man år 1920 icke utan skäl
kunde befara — definitivt bundit sig vid den
entente-imperia-listiska politiken, skulle för övrigt avvaktande liknöjdhet icke
hava varit den riktiga attityden gent emot detsamma. Det hade
i så fall måst betraktas som en skadlig och för Europas
fredliga utveckling vådlig institution, som bort med alla
opinionsbildningens medel bekämpas.
Men som sagt Nationernas förbund av 1926 har övervunnit
denna fara — i någon mån på grund av de neutralas insats, men
huvudsakligen tack vare den europeiska opinionens tillnyktrande,
i vilket hänseende framför andra den brittiska mentalitetens
utveckling sedan 1919 varit avgörande.
Men vad är förbundet i denna dag, och hur har det hittills
kunnat fylla sina tvenne syften att främja det internationella
samarbetet samt trygga fred och säkerhet?
Förbundet är hittills först och främst uttrycket för en ny
diplomatisk metod. Och i detta fastslående ligger till en avsevärd del
redan svaret på frågan i vad den berör det första syftet:
främjandet av det internationella samarbetet. En av den s. k.
demokratiska utrikespolitikens största faror, de inrepolitiska
strids-och valagitationsmetodernas överflyttande till det utrikespolitiska
området — en företeelse, som bär skulden för en mycket stor del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
