Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Cæsars hustru och konungens högsta domstol. Av Birger Wedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSARS HUSTRU OCH KONUNGENS HÖGSTA DOMSTOL 89
justitierådet resulterar alltså däri att efter mitt förmenande
dornen, milt talat, icke kan anses välgrundad.
Nu kanske dock prof. R. vill säga mig att ett strängt
nagelfarande av uttrycken i ett alltid mer eller mindre improviserat
muntligt anförande, där orden ej så noga väljas, är småaktigt
och elakt. Jag medger att en sådan anmärkning kan äga ett
visst fog. Om justitieministerns referat ej funnits, skulle jag
tillmätt dechargedebattens överord mindre betydelse, och jag vill
ingalunda fördölja att — vad justitieministern ej omnämner —
prof. R.? såsom man får tro efter närmare övervägande,
återkommit till ämnet i sitt under utgivning varande stora verk
Sveriges Grundlagar, nämligen i det år 1924 tryckta första häftet.
Han skriver där i kommentaren till § 34 Regeringsformen: »Mot
grundlagens anda stridande är ock att justitieråd och
regeringsråd mottaga annat avlönat uppdrag, som på något sätt kan
anses inverka på deras oberoende eller frihet från störande
intressen eller inflytelser, t ex. uppdrag som skiljemän i ekonomiskt
eller juridiskt betydelsefulla tvister.» Då sålunda vissa
skilje-mannauppdrag skola anses vara grundlagsenligt acceptabla för
justitieråden, synes hr R. ha låtit de särskilda betänkligheter
fara, vilka hade sin rot i de för alla dylika uppdrag
gemensamma möjligheterna att en skiljedom kan överklagas på
formella grunder och att en skiljedomare kan tänkas vara mer
benägen än en ämbetsdomare att döma efter billighet. Man
annoterar detta tacksamt, men man undrar om den klyvning av
skiljemannauppdragen i tillåtliga och otillåtliga, som hr R.
dekreterar, verkligen är rationell. Rör tvisten en ekonomisk bagatell
och är själva rättsfrågan enkel, jå då må gärna parterna unnas
den större garanti för ett gott avgörande som de, mänskligt nog,
efter vad erfarenheten visar förmena ligga däri, att
skiljedoms-förfarandet ledes (eller kanske skiljedomen gives) av justitieråd.
Men gäller det 100,000-lals kr. eller erbjuder rättsfrågan
svårigheter, då måste de umbära denna garanti! Huruvida detta den
lärde vetenskapsmannens och framskjutne politikerns
åskådningssätt stämmer med livets krav och kan godtagas av det naturliga
lekmannaförståndet, överlämnar jag med tillförsikt åt läsarens
omdöme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
