Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor januari 1926 - Wilhelm II och hans män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 77
som de äro på ett tämligen tendensiöst källmaterial. Särskilt på en
punkt tvingas man till reaktion, nämligen i fråga om hans
framställning av storamiralen von Tirpitz’ verk, den tyska stormaktsflottan.
Mera övertygat följde kejsaren hans råd än någon annans. Flottan
blev kejsarens skötebarn. För dess tillväxt satte han in sina krafter.
Den skulle bli det stora resultatet av hans regeringstid. I fråga om
flottpolitiken tvekade han aldrig, och Tirpitz drev konsekvent och
energiskt på. Kombinerat med upprepade avvisanden av engelska
försök till närmanden, blev flottbyggandet ödesdigert. Den politik,
som byggde på omöjligheten av att England och Ryssland gjorde
upp sina mellanhavanden, visade sig vara ett misstag. Men man
fortsatte i samma stil, även sedan detta misstag blivit klarlagt. Lika
döv som kejsaren förut varit för varningarna från Ryssland, lika
otillgänglig visade han sig nu för alla till eftertänksamhet manande
röster från England. I denna hållning påverkades han av Tirpitz.
De flesta i hans omgivning önskade förbättra förhållandet till
England. Kanslern Bethmann-Hollweg var särskilt angelägen därom, men
han slog sig till rö bakom hinder av mera formell natur, som
antagligen ej varit omöjliga att undanröja. Ambassadören i London, som
energiskt arbetade för saken, fick gå. Genom denna framställning,
som i sin enkla schematisering lämnar åtskilligt övrigt att önska i
fråga om korrekthet, bekänner sig Ludwig till den riktning, som i
det tyska flottbyggandet såsom sådant ser en naturnödvändig orsak
till krig mot England, och han finner oresonligheten vid försöken
till tysk-engelskt samförstånd i flottbyggnadsfrågan uteslutande vara
på Tysklands sida. Det faktum att förhållandet mellan de båda
länderna snarare förbättrades än försämrades trots det formliga
misslyckandet av lörd Haldanes mission till Berlin 1912 talar för att saken
icke så enkelt kan avfärdas som Ludwig gör. På denna punkt komma
stridens vågor ännu länge att gå höga. Vad man emellertid svårligen
kan komma ifrån är Ludwigs totalbild av Wilhelm II:s Tyskland, i
vars spets stod en olycklig man, som kommit på orätt plats och
fått situationen allt annat än vuxna rådgivare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
