Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor januari 1926 - Den norska bebyggelsens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 DAGENS FRÅGOR
fiskena lämnar en i kammarkollegiet av kammarrådet A. W. Dufwa
verkställd »Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets kuster»,
1—2 (1925), upplysningar av största värde. Det nya material, som
tillkommit, synes emellertid ej rubba det omdöme, som i B. Boethius*
skildring av den nordsvenska allmogens förhållande till skogsviddernas
naturmarker, »Ur de stora skogarnas historia», (1917), för den nyare
tiden formulerades så: trots allt »var dock jakten och fisket ej det
väsentliga, som skogen hade att ge de karga bygdernas invånare. Det
var därför att den skänkte dem sommar- och vinterföda för deras
kreatur, som den blev av grundläggande betydelse för deras existens.»
För Norrlandskustens del torde en liknande avvägning mellan de olika
näringarnas bebyggelsehistoriska betydelse ej ha försökts. Givet är
emellertid, att särskilt »själfiske» och strömmingsfiske mer än
inlandets lax- och lekfisken ägnat sig som grundläggande faktorer i en
vid naturens självalstrande kraft väsentligen bunden hushållning.
Men å andra sidan får det ej glömmas, att kusten är Norrlands
egentliga jordbruksland med slätter och dalar fyllda av de vattenavlagrade,
lättbearbetade jordarter, till vilka de svenska böndernas
jordbruksteknik sedan gammalt främst hänvisat dem. Jordbruket i förening
med boskapsskötsel har sålunda här tidigt nått en dominerande [-bet}7-delse.-] {+bet}7-
delse.+} En undersökning ur denna synpunkt av förhållandena i en
särskild by, Edfastmark i Västerbotten, har visat, att jordbruket där
var så gott som det enda näringsfånget (se B. Boethius, »Robertsfors
bruks historia», 1921, s. 6 o. följ.), och följa vi naturförhållandenas
anvisning, behöva vi säkerligen ej tveka att generalisera detta resultat
för en mångfald byar, som genom sitt läge blivit utan direkt andel
i de verkliga naturvidderna, Bottniska viken och storskogen i det inre.
I Norge ligga förhållandena annorlunda. Professor Brögger hör
till arkeologerna, och själva arten av den gren av redskapskulturenr
som till följd av materialets motståndskraft bäst återspeglas i fynden^
lockar med sin rikedom på pil- och harpunspetsar, benkrokar och
andra fångstredskap ovillkorligen till att accentuera fångstens
betydelse. Men det är säkerligen icke därpå det beror, att i Norge
fångsten framträder med vida större styrka än i Sverige. Det är
naturen själv, som här talar. För fångst i stor skala bjuda dock
den norska kusten och den norska fjällvidden förutsättningar av
andra mått än de svenska Norrlandsbygderna, och den vilda,
övermäktiga naturen tränger sig med rikare håvor men också med större
hasard och fruktansvärdare faror på ett helt annat sätt inpå de
norska bygderna än det öppnare, lättbetvingligare nordsvenska
landskapet på en svensk bondby. Så rymmas inom den allsidiga
naturexploateringens gemensamma ram i den germanska rasens
nord-skandinaviska bygdekultur skiftningar av den mest djupgående
betydelse för livets gång liksom för kulturens och folkkaraktärens hela
utdaning.
Till sist skulle det tillhöra en anmälare att närmare redogöra för
förf.’s framställning av ämnets olika sidor. Men när man bläddrar
i boken för att söka ut några huvudpartier, stannar man i förlägen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
