Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor januari 1926 - Regeringskrisen och den nya ministären i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 DAGENS FRÅGOR
stycken mycket klok man, orn också den förfinskning av svenska
stationsnamn, han senaste vår såsom kommunikationsminister
genomförde, inte var någon akt av vidsynthet eller statsmannavisdom på
lång sikt. Även i övrigt omfattar agrargruppen i ministären några
av partiets ledande namn. Men den kvalitativa överlägsenheten ligger
nog hos samlingspartiet, som på flere poster fått in synnerligen
bemärkta personer, främst naturligtvis partiets starke man, teologie
professorn och f. d. statsministern Ingman. Herr Ingman är inte bara
en framstående politisk taktiker och kännare av riksdagsspelet, utan
också en man med vid blick och lycklig frihet från små fördomar. Mer
än en gång har han gått sitt partis till synes dominerande opinion
emot. Även den nye utrikesministern professor Setälä är en av
förgrundsfigurerna i Finlands politiska liv.
Att inga svenskar denna gång kommit med var givet, sedan svenska
riksdagsgruppen, redan innan ministärbildandet lämnats åt den
nuvarande statsministern, uppställt det villkoret, att statsministern skulle
kunna svenska, sålunda på förhand motande ut möjligheten av ett
samarbete med herr Kallio, vilken gott förstår, men icke talar svenska.
Huruvida det ur det svenska partiets egen synpunkt var klokt att
uppställa villkoret på delta sätt och i denna form och att sålunda
omöjliggöra direkt svenskt inflytande i regeringen, må lämnas därhän.
De finnas, som bestämt hålla före, att herr Kallio i Tulenheimos
ministär icke kunnat genomföra sina stationsnamnsförfinskningar, om
någon från den svenska språkgruppen varit med i regeringen. Å
andra sidan lär nog kunna konstateras, att varken hos agrarer eller
samlingspartiet fanns någon synnerlig längtan att få svenskar med
in i regeringen och att denna omständighet bildar en viktig faktor i
den orsakskomplex, som ledde till att ministären blev en ren
två-partiersregering, ehuru republikens president, trogen sitt program att
så vitt möjligt utjämna motsättningarna mellan partierna och
språkgrupperna, genom de konferenser med partiledarne, som i Finland
höra till ordningen för regeringsbildandet, gett möjlighet till en borgerlig
samling på bredare bas.
Att med allmänna politiska principbeteckningar karakterisera den
nya ministären till skillnad från den förra är icke lätt. Herr
Tulenheimos ministär var sammansatt på basen: samlingspartiet —
agrarförbundet, den nuvarande på basen: agrarförbundet —
samlingspartiet. Rent formellt är skillnaden hårfin; den ligger mera i
personvalet. Regeringens programförklaring., fylld av de goda föresatser, som
stenlägga ministärernas väg till undergången, ger ej många hållpunkter.
Utgående från att ministären är en politisk regering av medlemmar
för två finska partier med stark anknytning till jordbrukareklassens
intressen, kunde man måhända säga, att den mer än föregångaren har
högerfärg och är rent finskt betonad. Det återstår emellertid att
se, huruvida icke den nationalistiska lejonhud, man på en del håll
velat tillägga den nya ministären, är en lös förklädnad, under vilken
gömmer sig försonlighetens fårakläder. Av frukten skall man även i
detta avseende känna trädet. Det är tvenne frågor, vilka under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
