Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Nya romaner och berättelser. Av O. Wieselgren - Ny svensk lyrik. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe - Karl Asplund: Klockbojen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 LITTERATUR
egentlige fiende. Så glider familjen i sär; fadern, trött och
missmodig, finner sinneslugn i en förenklad frikyrkotro, och sonen fortsätter
sin meningslösa tillvaro, under det att en hänsynslös nutidsman med
hårda händer tar ledningen av det företag de visat sig ur stånd att
upprätthålla.
Det finnes i denna skildring kvar åtskilliga av de svagheter, som
framträdde i författarens debutarbete: den grumliga psykologien,
oförmågan att komponera, förkärleken för oklara stämningar, den stilistiska
osäkerheten. Dessutom förefaller det också som om han ej riktigt
visste vart han ville komma med sin skildring. Redan bokens titel
och än mera hela berättelsens anläggning tyder på att han syftat till
en djupgående uppgörelse med våra dagars samhällsetik. Men syftet
förflyktigas därigenom att de gestalter, mellan vilka konflikten
utspelas, ha för ringa verklighetsprägel. Författaren har ännu icke ett
så kraftigt grepp på sina figurer att han kan forma ut dem till
representanter för allmänna idéer: han stannar alltjämt vid en alltför
famlande och konturlös karaktäristik. Trots alla sina svagheter har boken
dock något som griper och fängslar. Författaren är icke någon
dussinskribent. Han har verkligen något att säga, och fastän han
ännu icke är riktigt på det klara med sig själv eller sin litterära
form, så torde det dock få anses sannolikt, att man framdeles
kommer att få höra vidare talas om honom. Q Wiescloren
NY SVENSK LYRIK
Bland höstens nya svenska diktsamlingar intager Karl Asplunds
Klockbojen främsta rummet. Det är en rik och mogen bok,
alltigenom formad av en konstnär, som är viss om medlen och målet.
Vid sidan av Sten Selander torde Karl Asplund vara den mångsidigaste
diktaren inom den unga svenska lyrikergenerationen. Han är icke
instängd inom snäva gränser, hans diktning suger icke livskraft
endast ur en miljö, ur en eller annan motivkrets. Registret är stort,
och tack vare sin flödande ingivelse är han en man med mycket
rika möjligheter.
Hans konstnärliga egenart utmärker sig framför allt genom friska
och starka grepp om motiven. Varje dikt bäres upp av en fast
komposition, naturligt funnen och genomförd utan varje schematism.
Stommen genomströmmas av liv, bladen grönska och vaja kring grenarna.
Det omedelbara föredraget, den djupa och skälvande tonen, som går
från hjärta till hjärta, är också karaktäristisk för hans vers. Det är
i fråga om den konstnärliga uthålligheten, som hans lyrik stundom
brister. Man har tidigare förebrått poeten Karl Asplund att han offrat
för mycket åt det artistiska. Ingenting kunde vara oriktigare än att
påbörda hans sista diktsamling detta fel. Dess svaghet är snarare
att formen icke alltid är tillräckligt artistiskt genomarbetad.
Cisele-ringen må bjuda emot för en diktare, som har så mycket djupt
allvarligt på hjärtat som »Klockbojens» författare. Men den är nu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
