Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Decemberupprorets hundraårsminne. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 CARL HALLENDORFF
svika eden mot Konstantin. Till sist beslöts d. 24 och
bekräftades på kvällen d. 25, att man följande morgon skulle inom
de olika kasernerna ha folket att vägra ed till Nikolaus samt
föra trupperna samman på Senatsplatsen. Där skulle Trubetskoj
taga befälet, men vad som vidare bleve att företaga, lämnades
i det mesta öppet; hade man övermakten, så ämnade man tvinga
senaten och riksrådet att insätta en provisorisk regering, men
om man icke fick övertaget? Egentligen tycks knappast någon
trott på framgång, men man hade gått för långt för att vända,
och så fick det fortsätta på måfå. På Senatsplatsen mellan
Amiralitetet, Isakskyrkan och Senatens palats sammanträffade också
under förmiddagen d. 26 större eller mindre avdelningar från
olika regementen, visserligen ej så mycket som man hoppats,
men tillräckligt för en farlig kupp under den allmänna
huvudlösheten. I stället för att bemäktiga sig Peter-Paulsfästningen
eller besätta Vinterpalatset, vilket intetdera skulle mött någon
egentlig svårighet, nöjde sig de upproriske med att stå stilla,
vänta förstärkningar och utbringa leven för konstitutionen, i
vilka det med vodka förfriskade manskapet hjärtligt deltog
under övertygelsen, att den Constitutia, för vilken man hurrade,
var den rättmätige kejsar Konstantins lagvigda gemål!
Trubetskoj höll sig missmodig undan, ingen annan trädde in i hans
ställe, och den enda handlingen blev Miloradovitjs nedskjutande,
när man började befara verkan av hans ord. Men på den
kejserliga sidan var man lika handfallen, kanske tveksam om de
ännu lojala truppernas pålitlighet, i alla händelser oviss om
handlingen. Det tyckes blott ha varit medvetandet, att
nattmörkret skulle gynna de upproriska, som framtvang ett beslut, och
när sent omsider kanonerna kommo till verksamhet, var det
hela över. Det hela, ty med huvudstaden i sin hand behövde
ej Nikolaus bäva för tilltagen i Kijevarmén, de blevo också
ungefär lika lätt betvingade. Vad som följde blev
massarresteringar, förhör under kejsarens personliga ledning, en oregelmässig
rättegång och ytterst stränga domar, vilka emellertid av kejsaren
så mildrades, att fem huvudskyldiga hängdes, de övriga fingo
fängelsestraff eller förvisning till Sibirien.
I sin utförliga rapport betonade Palmstjerna eftertryckligt, huru
stor faran varit, och detta fastän han antagligen icke rätt kände,
i varje fall ej omnämnde, de styrandes huvudlöshet.
Inblandade vore ett oöverskådligt antal officerare och bland dem med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
