Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Decemberupprorets hundraårsminne. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DECEMBERUPPRORETS
HUNDRAÅRSMINNE
AV PROFESSOR CARL HALLENDORFF
Hela Europa har av gammalt betraktat d. 26 december 1825,
dekabristupprorets kritiska dag, som en märkespunkt i
Rysslands historia. Ännu för tjugu år sedan, då man levde under de
färska intrycken av japanska krigets olyckor, av den blodiga
söndagen i Petersburg (d. 22 januari 1905), av truppmyterier och
generalstrejker samt sist av oktobermanifestets löfte om verklig
lagstiftningsrätt åt duman (d. 30 okt.), blev det då åttioåriga minnet
ihågkommet, och dekabristerna prisades som de hjältemodiga fast
olyckliga Pioniärerna för den nya tid, vilken ansågs
oundgängligen inbryta i det konstitutionella Ryssland. Nittioårsdagen 1915
gav knappast anledning till sådana reflexioner, ty den strängt
reaktionära regimen i det officiella Ryssland ansträngde sig till
yttersta förmåga att på det stora krigets slagfält motsvara sina
västerländska allierades förväntningar, konstitutionalismen var
där en skingrad drömbild, och flyktingarna i förskingringen
funno näppeligen rådligt att besvära sina asylstaters opinion med
revolutionära erinringar, som knappast just då skulle varit
välbehagliga. Maurice Paléologue, den franske ambassadören i
Petersburg, som i sina dagboksanteckningar så flitigt koketterat
med sin intima kännedom om »La Russie des Tsars», nedskrev
d. 22 december 1915 några icke alltför djupsinniga anmärkningar
om Dostojevskij s och hans kamraters utförande till avrättsplatsen
och benådning samma dag 1849, men det märkligare och kanske
riskablare minnet fyra dagar senare passerade han med tystnad,
och det är blott någon gång i förbigående som dekabristernas
tillvaro skymtar i hans kåserier om nytt och gammalt.
Nu har hundraårsdagen glidit förbi så obemärkt, som om
kejsar Nikolaus I:s krona och liv aldrig svävat i fara på
Senatsplatsen i Petersburg; som om Pestel, Rylejev och deras
kamrater på schavotten eller i fängelse och förvisning aldrig existerat;
3. Svensk Tidskrift 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
