Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kring Locarno. Av C. G. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 C.G. WESTMAN
hov alla slags tvister skulle kunna lösas genom obligatorisk
skiljedom.1
Enligt vad Tjeckoslovakiens utrikesminister Benesj meddelar,
fanns i Locarno icke någon makt, som önskade alla tvisters
avgörande på rättslig väg. Man kom till följande ordning: vad
beträffade rättstvister, skulle de efter parternas gemensamma
överenskommelse underställas den fasta mellanfolkliga domstolen
eller en skiljedomstol. Om parterna icke komme till enighet
rörande valet av domstol, har var och en rätt att draga tvisten
inför förstnämnda domstol.
En annan möjlighet för lösning av rättstvister gives även.
Efter träffad överenskommelse kunna parterna före en
domstolsprocedur hänskjuta tvisten till en förlikningskommission, i trak-
1 Detta mötte, som bekant, ett starkt motstånd, ej minst från engelskt håll.
Det må i detta sammanhang bringas i erinran en artikel i den liberala
tidskriften »The Nation and the Athenaeum», benämnd »Ett oriktigt steg i
Geneve»,, vilken förut av författaren refererats i en av honom 1924 utgiven
broschyr »Kring Genéveprotokollet». Däri framhålles, att till en början
obligatorisk skiljedom vid alla tvister är protokollets slutsten (»keystone») och att
det är härpå kritiken bör inriktas. Obligatorisk skiljedom utgör, uttalas det,
en särdeles olämplig och i grund och botten fantastisk metod att ordna tvister,
som icke äro av rättslig karaktär. Artikelförfattaren förklarar sig vara livligt
övertygad om att endast olägenhet kan uppstå av att grunda internationella
avtal på oriktiga principer och hurusom detta obetänksamt avfattade protokoll
med all sannolikhet skulle komma att giva en skev riktning åt förbundets
utveckling, hämma dess inflytande och omintetgöra, måhända obotligt,
uppfyllandet av det väsentligaste villkoret för dess framgång — anslutning av
samtliga stater i världen som medlemmar av detsamma. Artikeln fortsätter med
att uttala, att då de båda parterna i en konflikt framställa oförenliga och till
sin natur ovägbara anspråk, saknas de för skiljedomen väsentliga betingelserna.
Tidskriften gör gällande, att denna åtskillnad icke är något särskilt
egendomligt för internationella mellanhavanden, och i detta sammanhang erinras om
att försök att framtvinga skiljedom — såsom fallet varit i en del av de engelska
självstyrande kolonierna — beträffande arbetsavtal för fastställande av löner
utan undantag visat sig vara antingen gagnlösa eller direkt skadliga, under det
hänskjutandet till skiljedom för tolkning av arbetsavtal i allmänhet utfallit
lyckligt. Tidskriften gör vidare gällande, att den icke kan bilda sig en
föreställning om de principer, efter vilka en skiljedom skulle ha avdömt vissa
tvister, och frågar sig till vilket resultat en skiljedom skulle hava kommit, om
den haft att avdöma den före kriget befintliga tvisten mellan Storbritannien
och Tyskland rörande Bagdadjärnvägen. Men, fortsätter tidskriften, det är lätt
att tänka sig, vilken princip ovedersägligen måste i de flesta intressekonflikter
bli den avgörande för en skiljedom. Den måste följa precedensfall, den måste
vidhålla status quo, och den måste lägga »en död hand över det levande
behovet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
