Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - C. S. A:s arbetslöshetskonferens - Den gamla goda brukstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 557
som för att lösningen skall bli någorlunda tillfredsställande kräver
ej endast ett fullt mått av nationalekonomisk insikt och
omdömesförmåga hos dem, som draga upp grundlinjerna, utan också en
ovanlig grad av insikt, fasthet och god vilja hos dem, som bli satta i
ledningen vid systemets tillämpande — detta var det bestämda intryck,
som såväl inledningsföredrag som diskussionsinlägg skänkte. F. n.
synes »arbetslöshetsförsäkring» vara ett ord, bakom vilket rätt
olika, ej sällan oklara, föreställningar och önskemål dölja sig. För
de flesta torde föreställningen vara försäkring, i analogi med
brand-och livförsäkring. Men någon sådan verklig arbetslöshetsförsäkring
existerar i denna stund, som d:r Lundberg framhöll, faktiskt icke i
något land. Vad som förefinnes är dels efter vissa grunder
stats-eller kommunalunderstödda arbetslöshetskassor (Gentsystemet), dels
vissa former av s. k. statlig obligatorisk försäkring, där skillnaden
mot det svenska systemet för arbetslöshetshjälp egentligen är att
understöd måste utgå åt alla dem, som uppfylla »försäkringens»
villkor, även om dessa i individuella fall och vid särskilda
arbetslöshetstillfällen kunna visa sig olämpliga. »Arbetslöshetsförsäkring, i
den allmänt gängse betydelsen, innebär således en rätt för arbetslösa
personer att på bestämda villkor erhålla understöd. Hur skall med
denna rätt kunna förbindas lämplig skyldighet att antaga erbjudet
nödhjälpsarbete? Är det meningen att uppluckra de restriktiva
bestämmelser beträffande nödhjälpslönernas höjd m. m., som hittills och
till nytta gällt vid den svenska hjälpverksamheten? Hur skall man,
om Gentsystemet väljes som mönster, kunna förhindra, att
fackföreningarna utnyttja arbetslöshetskassorna för att stärka sin lönekamp?
Och slutligen, är det verkligen meningen, som det föreföll av
socialministerns tal vid konferensens öppnande, att strax söka få till stånd
en »definitiv ordning», — en ordning, som sedan icke kan bli
omstöpt, även om den, i likhet med de hittillsvarande utländska
systemen skulle visa sig olämplig? Vore ej, när allt kommer omkring, en
mera fri och provisorisk anordning att föredraga framför
arbetslöshetsförsäkring? Dessa och andra spörsmål torde nu sysselsätta många
av konferensens deltagare.
Den gamla goda
brukstiden.
Grått och dystert är slutackordet i den gamla
värmländsk-dalsländska bruksrörelsens historia.
Kastar man en blick på de instruktiva kartor över
bruksbebyggelsens utbredning och tillbakagång, som åtfölja Jalmar Furuskogs
avhandling De värmländska järnbruken (1924), kan fantasien ännu
fylla landskapsbilden för skedet 1800—1869 med den gamla goda
brukstidens idoga, muntra och litet bullrande liv. Ännu tränga de många
små bruken varandra ut till skogen och vattenfallen, så långt marken
räcker, och ännu ger den röda färg, som på dessa kartor utmärker
nyanläggningar, en förhoppningarnas ton åt helhetsintrycket. Men
ser man nogare efter, gapa redan här många tomma hål — de
nedlagda brukens tecken. Och flyttar man blicken till nästa kartbild,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
