Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Pressen och allmänheten i Sverige. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESSEN OCH ALLMÄNHETEN I SVERIGE 507
ken, men förekomsten av sådana bör ej i fråga om något yrke
få leda till nedsättande generaliseringar. Synnerligen irriterande
ter sig detta förakt, när det tar formen av vissa affärsmäns helt
naiva övertygelse om att utspisning av journalister bör av dessa
kvitteras med reklamtext, och denna missuppfattning av den
svenska journalistikens hederslagar är långt ifrån sällsynt. Lika
allmän och föga mindre motbjudande är den bland åtskilliga
större annonsörer populära vanföreställningen, att annonser och
textreklam skulle vara några oupplösligt och oskiljaktigt
förenade siamesiska tvillingar, så att den store annonsören skulle
ha något slags rättsanspråk att få in sin vid en
annonsbeställning medsända reklamnotis, på sin höjd rensad från de värsta
hemmagjorda superlativen. I bägge de här anmärkta fallen
gå vederbörande såsom från något självklart ut från att svenska
tidningar sälja text, vilket emellertid lyckligtvis hör till de
mycket sällsynta undantagsfallen. I någon mån kan
missuppfattningens uppkomst förklaras genom beställningslystna
annonsagenters oauktoriserade underhandsutfästelser eller genom
förekomsten av eii del ömtåliga gränsfall, där text och annonser i
samma tidningsnummer förete tecken till ett samband, som ej
kan vara ett slumpens verk. Därvid förbises emellertid ofta,
att ett meddelande på en gång kan ha nyhetsvärde för tidningen
och dess läsare samt reklamvärde för ett eller annat affärsföretag.
Här nalkas man ett avvägningsområde av stundom rätt ömtåligt
slag. De senaste årens livliga diskussion i den journalistiska
fackpressen om reklamväsendet visar åtminstone, att man inom
tidningsmannakretsar ej tar så lättvindigt på denna sak som
mången tror och alt frestelserna till otillbörliga förbindelser
mellan annons- och textreklam i de allra flesta fall utgå ej från
pressen utan från den annonserande allmänheten. En klumpig
form för detta slags frestelser är den stundom praktiserade
metoden att pompöst kungöra indragandet av annonser, när något
i en tidnings text ej fallit i smaken. Pressens Tidning omtalar
i sitt senast utkomna nummer ett dylikt fall, när en
landsorls-tidning nyligen efter en i moderat ton hållen artikel med
klander av våra monopolcigarrers kvalitet i förhållande till priset
fick mottaga följande meddelande: »Då vi ej kunna fmna annat
än att med artikeln i fråga avses att skada svensk industri, ha
vi tills vidare ej ansett lämpligt använda oss av eder tidning
vid annonsering». Fallet — för ingen del enastående — är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
