Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Pressen och allmänheten i Sverige. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504 VERNER SÖDERBERG
lutionerat tidningarnas förut synnerligen nyktra, men även ej
så litet tråkiga och föråldrade uppställning och utstyrsel. Främst
var det kanske den moderniserade utstyrseln som därefter
beredde »amerikaniseringen» landvinningar inom den europeiska
pressen, först i England, sedan via Danmark även i Sverige.
Och med amerikaniseringens goda utstyrseltekniska sidor följde
därvid, i växlande grad på olika håll, även ej så litet av
innehållets amerikanisering med den ömsevis pådrivna, ömsevis
pådrivande allmänhetens mer eller mindre medvetna medverkan.
Ett slående tydligt exempel på gången av denna växelverkan
i amerikaniserande riktning mellan svensk press och svensk
allmänhet ger den nu i svenska storstadstidningar på relativt
kort tid så fast inrotade kulten av scenens och filmens artister,
på sista tiden även av idrottsrörelsens yrkesheroer. Vem som
började är väl numera svårt att utröna. Allmänheten i
storstäderna har städse hyst ett starkt affektionsintresse för sina
gunstlingar på de tiljor, som föreställa världen, ett intresse, som
tidningarnas medverkan förutan tidigt sträckte sig även till
vederbörandes rent privata förhållanden. Å andra sidan
kännetecknas likaledes av gammalt skådespelaryrket av ett i och för
sig mycket förklarligt reklambegär, eller om man så vill
reklambehov. Fackrecensionernas författare kunna eller vilja endast
till en viss gräns fylla detta behov. Deltagare och deltagarinnor
i sällskapslivet ha därvid sannolikt större förutsättningar, och
vid sökandet efter samtalsämnen har man där traditionellt
mycket ofta hamnat i meningsutbyten först om det senaste
skådespelet och sedan om skådespelarna och skådespelerskorna.
Marken var sålunda, utan någon nämnvärd annan presspåverkan än
teaterrecensionernas, ganska bördig och väl uppluckrad, när
våra tidningar på sina ännu mycket små och blygsamma »lätta»
avdelningar vid sökandet efter fängslande ämnen för sina
kåserier påträffade dessa löftesrika odlingsmarker. Äldre tiders
huvudstadstidningar hade nöjt- sig med en enda, på bestämd
dag i veckan sig producerande kåsör, oftast en värdig gammal
farbror, som vid veckokåseriets förfärdigande i regel mera
anlitade sitt eget intresseområde än han besvärade sig med att
gå på jakt inom läsekretsens, allraminst inom den för politik
och ekonomi likgiltiga läsekretsens. Han »kåserade» i
gammaldags stil om riksdagspolitik, kommunala dagsfrågor, de
kungligas resor och mera sådant och tillade på sin höjd »till sist en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
