Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 11. 1925 - En antisemitismens härold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 DAGENS FRÅGOR
regimen uppbars: av nästan idel judar ett otvetydigt bevis på sin
uppfattning. Ett förräderi hade begåtts mot den tyska nationen, som för
sin egen välgångs skull måste befria sig från sina förmyndare. När
Hitler efter kriget beslutar sig för att ägna sig åt politiken, blir
antisemitismen hans främsta språngbräda. Den ständigt återkommande
satsen på hans propagandamötes affischer blir också; »Juden haben
keinen Zutritt», »Juden ist der Zutritt verboten».
Med synbarligen riktig känsla för var han skall finna de bästa
trupperna för sin kamp mot judarna vänder sig Hitler till de breda
lagren. De borgerliga klasserna hade redan hunnit bli så pass
infiltrerade med judiska pengar och judiska tankar, att de ej hade
tillräckliga krafter för att upptaga en tillräckligt energisk kamp. De
kunde nog leverera en del hjälptrupper, men huvudstyrkan måste
komma från de stora arbetarmassorna. Han hesiterar härvid icke
för att dessa redan tagits om hand av motståndarna, som samlat
arbetarna i den av judisk marxism resta socialdemokratiska kampen
mot borgarklassen. Arbetarnas intresse tänker han vinna genom sitt
sociala program, som i denna volvm är dåligt skisserat men som
förklaras icke vara något program för de mätta och belåtna. Det tar
sikte på massornas hunger och nöd, på deras förtryck under
valuta-spekulanter, utpressare och storkapitalister, allesammans i händerna
på »das Weltjudentum», som leder det internationella kapitalet
och kväver möjligheterna för en sund nationell ekonomisk förvaltning.
Frågan är, om denna väldiga uppgift överhuvudtaget kan lösas. I
varje fall kan det ej ske ögonblickligt. Den rensning av
samhällslivet, som åsyftas, sammanfaller i huvudsak med den italienska
fascismens program. Men förhållandena i Tyskland ligga icke så
gynnsamt till för ett sådant verk som i Italien, där fascistrevolutionen bröt
fram med en naturlig livskraft, vartill den tyska nationalsocialismen
hittills aldrig förmått att uppvisa något motstycke. Konsten att för
nationella mål vinna de vid internationellt tänkesätt vanda
arbetaremassorna är stor, och det går icke enbart med en aldrig så
hänsynslöst formad kritik av motståndarna. Visserligen har det av
ut- och inländska stormän grundlurade tyska folket större anledning
än många andra folk att tänka på den nationella självbevarelsedriften
och inrätta sig efter nya riktlinjer. Efterkrigsårens växlande försök att
komma till uppgörelse med Frankrike ha icke minskat detta lands
önskan att hålla Tyskland nere. På denna punkt finnas mera
påtagliga grunder för en nationell rörelse än dem Hitler med allt sitt tal
om germansk rasrenhet kan framlägga. Och den kommande tiden
lär väl säkrare än Hitler kunna avgöra, orn den stora
»folkbefrielsen? genom 1918 års revolution var den infama förbrytelse mot det
tyska folket, vartill den göres i de nationalsocialistiska kretsarna.
Man har sedan världskrigets dagar fått mer än nog till livs av deri
stortaliga tyska nationalism, som i allt som icke sker efter dess linjer
ser ett steg mot Tysklands undergång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
