Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 11. 1925 - 1925 års allmänna kyrkomöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486 DAGENS FRÅGOR
från kyrkomötets beslut synnerligen svagt motiverat — även från dess
egna utgångspunkter — och denna regeringens hållning får en bismak
av onödigt rätthaveri och småaktighet, som verkligen icke är ägnad
höja dess prestige. När man från regeringshåll någon gång framhållit,,
att frågan om kyrkornas upplåtande för icke-kyrkliga begravningar
vore en detalj utan större betydelse och att en saknad av förbud i
detta fall icke ens från kyrklig synpunkt borde betyda något,
eftersom det vore fråga om rena undantagsfall, så borde detta
resonnemang också kunna föras till förmån för ett accepterande av det av
kyrkomötet nu beslutade tillägget. Och detta så mycket mer, som
kyrkan borde tillerkännas ett avgörande ord, när det gäller det
kyrkliga gudstjänstrummets användning — en princip till vilken
justitieministern själv i sitt anförande till statsrådsprotokollet anslutit sig
genom att låta avgörandet i ifrågavarande fall ligga hos församlingens
pastor. Det är minst sagt en egendomlig logik att vilja ge den
enskilde pastorn denna rätt, men samtidigt förvägra allmänna
kyrkomötet att bestämma lagens innehåll i denna detalj. Den enskilde
prästen tillerkännes alltså en befogenhet, som man icke vill medgiva
kyrkomötet, nämligen den att stänga kyrkorna för icke kyrkliga eller
icke kristliga begravningsakter. Ett vidhållande av lagförslaget i dess
ursprungliga formulering med dess brist på fullt klara bestämmelser
i detta omtvistade stycke kan icke efter det nya moment, som
tillkommit genom kyrkomötets beslut, få någon som helst praktisk
betydelse, såvida man icke vill spela ut den enskilde prästens eventuellt
avvikande mening mot kyrkomötets och den där representerade
kyrkoledningens. För det olämpliga och från den kyrkliga ordningens
synpunkt betänkliga häri måste även den nu sittande regeringen
förutsättas äga öppen blick.
Efter förklaringen av justitieministern, avgiven under
kyrkomötesdebatten, kan man som sagt icke till nästa riksdag förvänta något
nytt regeringsinitiativ i frågan. Därmed skulle alltså hela lagförslaget
om borgerlig begravning ha fallit. Även om man icke däri kan se
någon större olycka, eftersom hela denna fråga snart nog måste
återigen upptagas i samband med utarbetandet av lag för utträde ur den
svenska kyrkan och då från nya och klarare utgångspunkter, så
framstår regeringens negativa hållning till kyrkomötesbeslutet i en minst
sagt underlig dager. Därför att full enighet icke kunnat uppnås ifråga
om något, som regeringen själv karakteriserat som en detalj utan
större praktisk betydelse, skall hela lagförslaget hamna i
papperskorgen. På detta sätt visar alltså regeringen i handling sitt intresse
för att de sista resterna av religionstvångssystemet, som tidigare
sammanhängt med statskyrkoorganisationen hos oss, skola borttagas! Den
enda slutsats, som härur kan dragas, är den att tvånget ifråga orn
kyrklig jordfästning icke måtte kännas särskilt tryckande bland dem
som ivrigast arbetat på dess hävande. Att utgången är att beklaga,
ligger i öppen dag för alla dem, som av rent principiella och ideella
skäl önska klara linjer ifråga om religionsfrihetens grundsats och dass
genomförande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
