Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Bevingade ord och slagord. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 477
ordet, och envar av oss torde med någon eftertanke vara i stånd att
erinra sig en hel rad av dylika, som blott under de senaste
årtiondena framträtt som gängse uttryck för den allmänna opinionen
både inom och utom vårt lands gränser. Men om slagorden leva
kvar, så äro de omständigheter, under vilka de tillkommit och på
vilka de ursprungligen myntats, ofta i gengäld deslo mera glömda.
Vi röra oss i själva verket i vårt dagliga liv med ett otal dylika
stelnade fraser och vändningar, som under årens lopp kommit att
antaga en viss fixerad betydelse, ehuru den process, som betingat
betydelseutvecklingen, längesen sjunkit i glömska. Språket är icke
blott, som Jean Pauls bekanta uttryck lyder, ett helt av bleknade
metaforer, det är också ett konglomerat av vändningar, slagord och
uttryck, som avsatt sig som eit slags årsringar på den levande
språkstammen. Att undersöka delta maierial, att klarlägga dess historiska
förutsättningar, dess tillämpningar och dess betydelseskiftningar, är
ett studium, som icke blott har sitt värde ur allmänbildningens
synpunkt utan också på många sätt kan bidraga till belysning av den
allmänna opinionen och de gällande politiska åskådningarnas historia.
Man har således all anledning att med intresse och tacksamhet
emottaga det arbete, som Valdemar Langlet för någon tid sedan
utgivit och som han i anslutning till ett tidigare, längesedan ur
bokmarknaden försvunnet arbete i samma genre givit titeln Bevingade
ord. Den hitlills utkomna första delen omfattar de klassiska och
de moderna främmande språken; en andra volym, upptagande uttryck
från det skandinaviska språkområdet, skall enligt vad företalet
meddelar under nästa år komplettera arbetet. Emellertid ger den del
som hittills föreligger en i allt väsentligt klar och fullständig
föreställning om de grundsatser författaren tillämpat Han har efter allt
att döma genomgående haft det praktiska syftet i tankarna. Det har
mindre intresserat honom att giva ett allmänt citatlexikon än en
handbok för den möderne, poliliskt och allmänt intresserade läsaren,
som huvudsakligen fäster sig vid realsynpunkterna. Av denna
anledning är det klassiska materialet mera begränsat än vad man eljest
finner exempelvis i likartade engelska uppslagsverk. Men att så är
förhållandet förklaras lätteligen därav att med den minskade kunskapen
i de klassiska språken den aktuella citatskatten på delta område hos
oss år från år rymmes inom allt snävare gränser. Strindbergs skildring
av hur den unge riddarhustalaren genom att lära sig klassiska citat
utantill hos sin gamle skolrektor förberedde sig till den stora debatten
om representationsreformen har icke längre någon aktualitet. Måhända
kunde man trots denna oförnekliga förskjutning av förhållandena dock
ha önskat en litet fylligare klassisk citatrepresentation; så saknar
man exempelvis så vittbekanta och ofta återkommande vändningar
som de horatianska Nihil est ab omni parte beatum och Justum ac
tenacem propositi virum. Även de ryktbara raderna Excudent alii
spirantia mollius sera i /Eneidens sjätte bok (v. 848—854), där Anchises
förutsäger det romerska folkets kommande storhet, borde givetvis ha
medtagits. Men då man har ett så oerhört omfattande material till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
