Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Judarnas historia i Sverige. Av Sven Tunberg - Hugo Valentin: Judarnas historia i Sverige. Urkunder till judarnas historia i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 475
ställning. Lektor Hugo Valentin har under föregående år utgivit sitt
omfångsrika arbete, Judarnas historia i Sverige (Stockholm,
Albert Bonniers Förlag, XV + 573 s. Pris 21 kr.) samt därtill fogat
en mindre aktpublikation, Urkunder till judarnas historia i
Sverige (Stockholm, Albert Bonniers Förlag, 131 s. Pris 6 kr.). Den
svenska judendomens historia har genom dessa verk fått en
synnerligen rik och intresseväckande belysning.
Lektor Valentin har, en historikers intentioner likmätigt, låtit sin
undersökning begynna »ab ovo». Vi föras sålunda tillbaka till vår
historias morgon, till svenska vikingaförbindelser med de judiska
kazarerna i sydliga Ryssland. Under hela forn- och medeltiden
förblev dock, för så vitt vi nu känna, vårt land oberört av det direkta
judiska inflytandet. Från 1500-talet har Valentin endast lyckats
påträffa ett enda källuttalande, som tyder på, att en jude — läkare hos
Gustav Vasa — under någon tid vistats i vårt land. Först under
storhetstiden, med vårt lands då ökade relationer till det
kontinentala Europa, ställdes Sverige inför frågan om en verklig judisk
immigration. Gent emot de religiösa betänkligheterna kunde med skärpa
och framgång hävdas de stora ekonomiska fördelar, som en
kapitalstark och merkantilt sakkunnig judeklass skulle kunna bringa Sveriges
ännu föga utvecklade näringsliv. Trots att i praktiken många
undantagsfall förekommo och tolererades, blevo dock länge de religiösa
synpunkterna dominerande. Sveriges »första judelag» av år 1685
fastslog sålunda eit absolut förbud för judar att uppehålla sig i riket.
Härmed uteslöts naturligtvis icke möjligheten för döpta judar att i
Sverige förvärva hemortsrätt; tvärtom visade de styrande såväl under
1600-talet som långt fram under 1700-talet för judarnas omvändelse
till den evangeliska läran ett det allra livligaste intresse, vilket
stundom tog sig ganska groteska och löjeväckande uttryck.
Det blev som bekant upplysningstidens friare tänkesätt på det
religiösa och samhälleliga området, framför allt representerade av konung
Gustav III, vilka öppnade vägen för det judiska elementet i vårt land.
Lektor Valentin ger en ingående skildring av alla de olika
uppfattningar och åskådningar, vilka vid jude-emancipationens principiella
genomförande i Sverige under 1770-talet framträdde och gjorde sig
gällande. Framför allt betonas den betydelsefulla roll, som Johan
Liljencrantz spelat vid konungens sida. Utförligt dröjer förf. vid det
»judereglemente», som så småningom tillskapades, liksom vid de
första judiska bosättningar, vilka ägde rum i olika svenska städer.
De närmast följande partierna av författarens arbete — av
naturliga skäl de utförligaste — äro därefter ägnade åt en detaljerad
framställning av de svenska judarnas hundraåriga, sega kamp för
vinnande av fullständig medborgarrätt, en kamp, som i slutet av 1800-talet
kröntes med avgörande framgång. Judarnas insatser i senare svenskt
kulturliv behandlar förf. relativt kortfattat. Ett slutkapitel skildrar
det judiska församlingslivets utveckling, varvid förf. särskilt
uppmärksammar de liberala rörelser, som inom senare judendom framträtt
och som tyckas syfta mot judarnas fullständiga »assimilation» med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
