Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den politiske oratorn. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN POLITISKE ORATORN 459
ligtvis föll maktlös till marken. Hedins uppfattning har här
väsentligen varit densamma om Staaffs; det märkligaste nya den
senaste boken om honom bringar är hans brevväxling med
Lövland, där han enträget inskärper nödvändigheten, att de svenska
villkoren accepterades: » - . . vi stå i stor förbindelse till
statsminister Chr. Lundeberg för den energi, varmed han betvingat
motståndet i Första kainmaren . . . Skulle han, som jag fruktar,
komma att misslyckas, är hans auktoritet tillintetgjord. Då få
vi en regering av ultrahöger.»
Från tiden strax efter Karlstadsunderhandlingarnas
avslutning erinrar jag mig ett yttrande av en i förhistorien och
speciellt förhandlingarna inom särskilda utskottet väl initierad
person. Han fick frågan: »Voro ej de av riksdagen uppställda
villkoren avsedda som ett svenskt ultimatum?» och svarade: »Jag
tror meningen var, att de skulle fattas så på sina håll. > Detta
stämmer väl med det ovan sagda, i synnerhet med citatet från
Hedin: det gällde att giva upplösningen en sådan form, att den
uppjagade opinionen i någon mån lugnades och att den fredliga
skilsmässan verkställdes utan kvarstannande frön till framtida
varaktig osämja.
Som det med dessa rader blott varit avsikten att rita några
randanmärkningar till den nya Hedinboken, må de sluta här.
En verklig värdesättning av Hedins betydelse i vårt offentliga
liv kräver undersökningar av riksdagspolitik, journalistik och
allmän litterär verksamhet, vartill genom Spångbergs tidigare
publikationer ett värdefullt material föreligger men ingalunda ett
uttömmande. När sådana studier gjorts och kritiskt sovrats,
kommer det tvivelsutan, även om mycket av partivänskapens
rökelse skingras, att stå fast, att Adolf Hedin i många
hänseenden varit en märklig och betydelsefull man, som visserligen ej
enbart var den talangfulle riksdagsoratorn, men som dock först
och sist i denna egenskap gjort sig varaktigt ihågkommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
