Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Dagens frågor 26. 10. 1925 - Kommunalarbetarstrejkerna - Generalkrigskommissarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 DAGENS FRÅGOR
Det är att hoppas, att statsministerns ord skola visa sig förbin-
dande på denna punkt och åtminstone resultera i en officiell under-
sökning av det invecklade problemet.
Tills dess att antingen avtalsrätten eller utvecklingen i övrigt änd-
rats i fråga om kommunens ställning till deras arbetare, torde intet
annat vara att göra för kommunerna än att i största möjliga utsträck-
ning inskränka den del av sin verksamhet, som gör dem beroende
av kommunalarbetarna. Det är fullkomligt meningslöst att för så-
dana arbeten, som dock kunna utföras av enskilda till rimliga löner
och arbetsvillkor, skola nedläggas för samtliga skattebetalare be-
tungande arbetskostnader, orsakade av kommunernas särskilt utsatta
ställning ifråga om de verksamhetsgrenar, där driften på ett eller
annat sätt måste upprätthållas.
Generalkrigskom- Den vanligen rätt besinningslösa hetsighet, varmed
KESSUTISnS utnämningsfrågor av gammalt hanteras i dags-
pressen, gör det som regel sällsynt oangenämt att inblanda sig i dem
och taga ståndpunkt till något särskilt aktuellt fall. Icke minst gäller
detta om den diskussion, som utnämningen i oktober detta år av ny
generalkrigskommissarie framkallat. Likväl, denna utnämning berör
så principiellt viktiga spörsmål, att den icke kan med tystnad förbigås.
Att regeringen vid herr Värner Rydéns utnämning till generalkrigs-
kommissarie åtminstone tagit mycket lättvindigt på föreskriften i R. F.
$ 28 om förtjänst och skieklighet såsom enda befordringsgrunder,
lär väl knappast någon söka förneka. Det enda motargumentet, som
kunnat presteras, är, att redan av gammalt till chefsbefattningar och
särskilt till landshövdingesysslorna tagits män utanför den reguljära
ämbetsmannakarriären, varför rikliga snarlika precedensfall föreligga.
Härvid kunde man rent juridiskt påpeka, att det torde råda skillnad
mellan . de befattningar, som i R. F. $ 35 anges såsom förtroendeäm-
beten, och övriga mer eller mindre framskjutna sysslor. Men framför
allt är att ihågkomma, att landshövdingeposterna intaga en fullständig
särställning inom administrationen. Landshövdingens chefskap för
länet ställer honom inför ärenden och uppgifter av den mest olik-
artade natur, varvid det kanske mera kommer an på intressets mång-
sidighet, omdömets praktiska läggning och förmågan att objektivt
sköta människor än på förvaltningserfarenhet av vanligt slag. Det
är därför ingalunda orimligt att för dylika uppdrag välja allmänt
aktade och ansedda män exempelvis från det politiska arbetet eller
ur det praktiska livets sfär. Men det exemplet kan ej med fördel
andragas, när det är fråga om framskjutna administrationsposter
med teknisk specialisering, följaktligen med krav på verklig rutin.
För poster av sistnämnda slag, och till dem hör ovillkorligen chef-
skapet för arméförvaltningens civila departement, kan måhända »skick-
lighet> i den mening regeringsformens lagbud använder ordet, vinnas
även annorlunda än genom direkt tjänsteverksamhet och de meriter,
som därför erfordras. Det skulle exempelvis kunna tänkas, att en
riksdagsman genom långt och intresserat arbete inom bevillningsut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
