Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Isvolskijs misslyckade Ålandsmanöver. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394 VERNER SÖDERBERG
sålunda Schoen att Tyskland visserligen i början, däri styrkt
genom ett yttrande av sir Edward Grey i samma riktning, trott
att Sverige skulle anse Ålandskonventionen umbärlig med
hänsyn iill det starkare skydd Östersjöavtalet syntes vinka med,
men att tyska regeringen från det ögonblick, då man till sin
och andras överraskning funnit, att en livlig kampanj till
förmån för Ålandsklausulens upprätthållande började i svenska
pressen, avhållit sig från alla försök att i minsta mån påverka
svenska regeringens beslut. I stället hade man inriktat sina
samförståndsbemödanden åt det Petersburgska hållet »och detta
synbarligen ej utan resultat». Då Isvolskij i elfte timmen
åtminstone sökte få sitt memorandum behandlat som formligt annex
till Östersjödeklarationen, svarade Pourtalés (29 mars) på order
från Berlin, att Tyskland måste avböja detta förslags framförande,
enär »dess till stöd för de ryska önskemålen vidtagna steg i
Stockholm redan där började väcka misstroende».
Ålandsklausulens avlägsnande hade synbarligen varit
brännpunkten i de ryska manövrer, som tagit till utgångspunkt
Lövlands trohjärtade strävanden efter integritetsgaranti och som
omsider resulterade i de båda deklarationerna om status quo i
Östersjön och Nordsjön. Att Isvolskij misslyckades, berodde till
ej ringa del på äktheten och intensiteten i den svenska
folkstämning, som bröt fram, när hans planer blevo bekanta i
Sverige. Delvis berodde väl ock misslyckandet på att han spelade
ett dubbelspel, som stötte vederbörande både i London och
Berlin. Danske utrikesministern greve Rabén omtalade fram på
sommaren, efter Edward VII:s besök i Köpenhamn, för Schoen
ett ord av den engelske monarken om Isvolskij »He doesn’t
always tell the truth» och sin egen välformade replik »He only
sometimes tells the truth». Men det var ej av medkänsla med
en svensk folkstämning, öm omtanke om Sveriges huvudstads
trygghet eller etisk motvilja mot den dubbeltungade Isvolskij
som England och Tyskland omsider undandrogo den ryske
utrikesministern sitt stöd. De drevos därvid, liksom då de tidigare
— Tyskland mest — gått hans ärenden, övervägande eller
uteslutande av hänsyn till egna intressen och misstro till andras
planer. Hela denna episod hade, som lord Grey med rätta
framhåller i sina memoarer, sedd med nutidens ögon, i och för sig
föga att betyda. »De resultat», påpekar han, »dessa
förhandlingar på sin tid hade, ha avlösts av kriget och dess följder;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
