Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 9. 1925 - Mosulkommissionens betänkande - Marocko och striderna med Abd el-Krim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 367
dock betyda föga, ty dels förekom den på ett tidigt
förhandlings-stadium, då förhandlingarna strandade, och dels ha ju bägge
parterna senare uttryckligen lovat godtaga rådets beslut och inför detta
låta egna särmeningar falla. I Geneve antydde emellertid turken
morskt, att Angoraförsamlingen ej kände sig bunden av
Haagdomstolen, och Amery replikerade, att i så fall återtoge även England
sin handlingsfrihet. Uppskovsbeslutet blev i själva verket närmast
en komprometterande svaghetsbekännelse av rådet.
Stora prestigevärden stå i denna fråga på spel ej blott för
parterna utan även för Nationernas förbund, och de storpolitiska
hänsynen gälla därvid förmodligen mera än Mosulbefolkningens intressen,
med vilka ju för övrigt denna befolkning själv ej synes vara fullt
på det klara. Det hela liknar en gordisk knut, men i Geneve gäller
det ju att hindra tillgripandet av Alexandershugg.
Den 2 juli firades i Marockos gamla
huvudstad Fez under stora högtidligheter och i
närvaro av sultanen den stora fårfesten. Bland dess många
ceremonier ingår, att ett lamm, som man skurit halsen av vid paschans
palats, av en ryttare föres i galopp till den plats, där sultanen utför
de rituella handlingarna. Enligt folktron kommer året att bli
lyckligt, om lammet vid ryttarens framkomst ännu befinner sig vid liv.
Huru tecknet utföll vid årets fest är icke bekant, och man kan ju
tillsvidare låta det vara oavgjort, om vad som är under utveckling
kommer att bli till lycka eller skada för Marockos invånare. Säkert är
däremot att för landets europeiska herrar, fransmän och spanjorer,
det närmaste året kommer att bli fullt av bekymmer och att
Marockopolitiken kommer att kräva ytterligare dryga uppoffringar.
Orsaken härtill är den, att marockanarna icke visat sig tillräckligt
uppskatta den civilisatoriska gärning, varav isynnerhet fransmännen
berömma sig. Efter 20 års arbete hade dessa hoppats på att den
svåraste delen av uppgiften skulle vara utförd. Den franska zonen,
sådan den på ett ungefär bestämdes i 1912 års fördrag med Spanien,
har under marskalk Lyauteys långa och försiktiga ledning varit
föremål för en stadig och jämn penetration, vars principiellt »fredliga»
karaktär mera gäller målet än medlen. Genom ett system av
befästa poster har det franska väldet utbretts över olika delar av
landet. Efter stillastående under världskriget har från och med 1919
pacifikationsarbetet enligt särskilt utarbetade årsprogram fullföljts och
vunnit allt flera områden och stammar för den franska regimen, som
nominellt fungerar i den inhemske sultanens namn. Stora kostnader ha
nedlagts och offren i människomaterial äro heller icke få. Alla planer
ha icke kunnat fullföljas. Men i stort sett torde marskalk Lyautey
ända till förra året ha kunnat vara belåten med utvecklingen inom
det område, för vilket han burit ansvaret. Att situationen sedan dess
radikalt förändrats beror i främsta rummet på ogynnsam inverkan
från spanjorernas misslyckande inom den spanska zonen.
Spanjorernas huskors i Marocko heter dynastien Abd el-Krim, som
Marocko oeh striderna
med Abd el-Krim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
