Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 9. 1925 - Kyrkomötets sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR ’ 355
sättning är den mest föråldrade och den minst tillfredsställande, som
gärna kan tänkas. De valda• äro överåriga gubbar och inbitna
konservativa, har det hetat; därför är mötet på intet vis representativt
för modernt svenskt kyrkoliv. Då denna kritik framförts från
frireligiösa eller liberala håll, vilka torde anse sig just nu ha särskilda
intressen att bevaka vid kyrkomötet, verkar den alltför tendentiös för
att kunna tagas som opartisk. Men detta utesluter icke, att tadlet
mot kyrkomötets nuvarande sammansättning kan ha fog för sig.
Ett är säkert: valen av ombud till kyrkomötet omfattas ingalunda
med det intresse, som detta i flera hänseenden viktiga
förtroendeuppdrag borde kräva. Därav har följt, att en gång utsedda ombud gärna
i det allra längsta återväljas, även om de knappast visat annan
förutsättning för uppdraget än den omständigheten, att de tidigare
händelsevis glidit in. Vidare har det blivit mycket lätt för rent lokala
hänsyn att dominera: man tar här liksom vid förstakammarvalen
hellre en obetydlig ortskandidat än en kapacitet utifrån. Att
valförrättningarna också ofta fått en viss politisk anstrykning kan efter de
senare årens allmänna utveckling icke förvåna, men har i alla fall
icke varit välkommet.
I och för sig behöva dylika svagheter icke förhindra, att
kyrkomötet ändå i det hela bleve ganska representativt för härskande
kyrkliga åskådningar, men däremot är det tydligt, att det ringa intresset
vid valförrättningen i hög grad försvagar mötets allmänna auktoritet.
Då mötet har vetorätt i kyrkolagsfrågor, äro konflikter mellan dess
och regeringens samt riksdagens meningar icke uteslutna. Då
kyrkomötesförordningen kräver två tredjedelars pluralitet för mötets beslut
i vissa fall, har den nog tänkt sig att en sådan majoritet också för
dessa frågor skulle ha det avgörande ordet och ej kunna
motvägas av någon utomstående maktägare. Så det ena som det andra
förutsätter likväl, att kyrkomötet självt har tillräckligt av inre
myndighet för att med framgång kunna rida ut uppdykande konflikter.
Men till den myndigheten behöves nog i vår demokratiska tid bl. a.
också ett visst yttre ryggstöd genom god förankring hos väljarna.
Anses kyrkomötet med åtskilligt fog alltför tillfälligt hopkommet, så är
detta en bestämd svaghet lika väl, som om man skulle finna dess
andliga kvalitet alldeles undermålig. Därför är det också väl värt
att spörja, huru nu påpekade brister kunna rättas.
Med det moderna slagordet »mera demokrati» kommer man i varje
fall här ingen vart. Kyrkomötets lekmannaombud utses nämligen efter
den mest demokratiska valordning i primärförsamlingarna. Det enda
vore då att taga bort nuvarande elektorsinstitution och göra valen
direkta. Men om härmed något vunnes i ökat intresse, vilket dock
vore osäkert, riskerade man i stället att få in en ny valrörelse efter
helt politiska linjer, och detta vore näppeligen ur någon synpunkt
en förbättring. För övrigt förefinnas redan nu åtskilliga möjligheter
att åstadkomma önskliga ändringar. Den diskussion, som denna gång
upptagits först efter förrättade ombudsval, kan och bör av
intresserade hellre begynnas, så snart elektorsvalen utlysts, varigenom dessa
24. Svensk Tidskrift 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
