Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kina under år 1924. Av F. Hansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 F. HANSEN
1925 efter en seg kamp med döden, förd med hans oerhörda
energi in i det sista.
Suns parti fortsatte emellertid att regera i Kanton — med stöd
av en lejd och importerad soldatesk med allt det tyranni och
den misshushållning, som synes känneteckna en verkligt röd
regim.
1924 har ej varit något lyckligt år för Kina. Det allas krig
mot alla, som kännetecknat de politiska förhållandena under de
senaste årtiondena, har fortgått i de inre provinserna, och i
kustprovinserna har spänningen tagit sig uttryck i reguljära krig.
Förhållandena i Kina erinra om Europa under Medeltiden, då
många av förfäderna till den nyare tidens fursteätter ännu voro
rovriddare och delade sin tid mellan krig med sina rivaliserande
grannar och att utkräva tullar och andra pålagor från
köpmännen. Dock sker rofferiet i större skala härute. Man hör
många som anse, att liksom ur medeltidens rovriddaredöme Nya
tidens statsskick utkristalliserades, genom att de kraftigaste
furstarna underkuvade de övriga, så kommer resultatet av de
nuvarande kinesiska inbördeskrigen att bliva, att de kraftigaste och
duktigaste satraperna underkuva de övriga och därigenom skapa
en eller flera statsbildningar, som styras av visserligen skrupelfria
men i alla händelser dugliga män. På det kinesiska rikets
fortbestånd som en stat, styrd efter västerländska demokratiska
principer, tror knappast någon- människa mer härute.
Liknelsen med Medeltiden är emellertid betydligt haltande.
Statsbildningen gick den tiden i Europa så gott som oavbrutet
från smärre enheter till större, utvecklingen representerade en
kultur och ett statsskick i vardande, folket och dess härskare
ledo ingalunda av degeneration eller överförfining. När två
riddare råkade i krig, så var målet icke att få plundra städer
och byar, utan målet var att göra motparten oskadlig för all
framtid, och detta blev också i regel det slutliga resultatet.
Ej så i Kina. Efter varje krig finnas alla de agerande
huvudpersonerna fortfarande kvar i spelet, ehuru någon måhända
tvingats att göra en rekreationsresa till Japan, en annan en
studieresa till Europa. Men ingen kommer på den barbariskt
västerländska idén att försöka inmana fienden i fängelse eller göra
honom ett huvud kortare. Om ett dylikt brutalt förfarande i
dag skulle tillämpas av herr Chi mot herr Lu, så skulle måhända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
