Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Magnus Gabriel de la Gardie som konstmecenat. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 AUGUST HAHR
och deras art föga växlande, och detsamma var särskilt fallet på
Läckö. Motvikten fanns i den fasta utsmyckningen, i de vävda
tapeterna och annan väggbeklädnad, i dyrbara textilier för
sparlakanssängar eller i tron- eller bordshimlar samt i konterfej och
målningar. Dessa senare placerades över dörrar och Spislar, i
fönstersmygar, jå, hängdes även på väggfältens gobelänger eller
franska tapeter. Man satt eller vandrade omkring i galleriartade
salar., där ytkonsien härskade suveränt. Det hela var inställt på
ståt och mottagning, men föga på bekvämlighet och komfort.
Läckö-gemaken ge häri en god belysning av tidens smak och
seder.
Rik var den textila utstyrseln, rikt fatburens sängklädesförråd,
och i sängkamrar och sviter av förnämliga gästrum, dekorerade
med dyrbara vävda tapeter, stodo praktfulla, färgstrålande
himmelssängar. Rik var även samlingen av porträtt och andra
tavlor.
Intrycket av rummen har varit kraftfullt och färgstarkt, men
kvaliteten var ojämn. Vad som i det senare fallet försonar är,
att det mesta i konstväg var ett verk av jämförelsevis
anspråkslösa inhemska krafter. Till Läckö kallades så många
konstutövare av svensk nationalitet, att man är berättigad tala om en
De la Gardies målar- och bildhuggarskola därstädes, som utom
för slottets behov utförde många olika arbeten, såsom för andra
slott och gårdar och ett flertal landskyrkor.
Härmed skulle alltså de viktigaste dragen i De la Gardies
byggnads- och restaureringsföretag och av hans konstnärskrets
och hans konstsamlingars beskaffenhet vara antydda. Man kan
knappast begära, att han skulle nå fullt upp mot vad det rikare
och kulturellare utlandet förmådde prestera, men denna aldrig
vilande omsorg har gjort en betydande insats av historisk
märklighet i gångna dagars svenska odling och kastar ett förklarande
ljus över rikskanslerens egen personlighet och hans ställning till
konsten som företagare och uppdragsgivare, som samlare och
konstvän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
