Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Magnus Gabriel de la Gardie som konstmecenat. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 AUGUST HAHR
sedan tog vid, förstördes eller ’doldes många äldre anordningar,
både från faderns byggnadsperiod och från äldre tider.
Man kan tydligen spåra ansträngningen att till ett veritabelt
representativt barockslott förvandla medeltids- och Vasaborgen,
för vilken hänsyn till försvaret hade varit ett av de viktigaste.
Nu var det ett serenissimushovs fordringar på representation, som
skulle tillfredsställas. Den ena gården lägges till den andra med
gemensam huvudaxel. Vi komma nästan att tänka på det
egyptiska templet samt processionsvägen till detsamma i denna
sammanställning av öppna eller slutna gårdar, men ha dock
närmare exempel i den franska renässansens och barockens
palatsarkitektur. Tidigare fanns endast en sluten komplex med två
fyrkantiga torn åt norr samt åt söder en försvaret tjänande
skansgård, vari ett gammalt även bevarat porttorn ingick.
Rikskanslern bygger här en förborg för sina tjänare och hovmän,
ett med två åttkantiga hörntorn och plana balustradtak och
trägallerier försett förslott till den egentliga borgen, vilken han tillökar
med en fjärde våning samt ger åt stora borggården en pompös
pelararkad som en avslutande dekoration för den inträdandes •
blickar. Utanför förborgen anordnas en ny skansgård med murar
och ett porttorn och kanonmynningar över murkrönen.
Därutanför vidtager en förplats, planterad med buxbomshäckar,
som sträcker sig fram till en gammal vallgrav och avskära
slottsområdet. Över vindbryggan kom man till stallgården, den femte
gården, med delvis ännu bevarade byggnader och därpå förbi
fiskdammar och trädgårdsanläggningar till den av greven byggda
landsvägen, som i snörrät linje skulle föra till hans nådes egen
stad Lidköping och till stor del även utfördes. Att det fanns
ännu en gård, köksgården, emellan de norra tornen bakom
slottet åt Vänern, bekymrade väl ej en audienssökande. Han hade
på den långa vägen till borgens höge herre fått nog av
makt-utveckling och ståt, vaktposter, betjäning och hästar.
Från förborgen framsprang slutligen åt öster en för
slottskyrkan avsedd byggnad, och på denna restes det mäktiga
kyrktornet, ett konstruktivt vågstycke, som redan denna tid väckte
berättigad uppmärksamhet. Ett motsvarande torn skulle resa
sig i väster (se Suecia), men kom aldrig till utförande.
Det har ej påvisats, att De la Vallée eller Tessin d. ä. till
Läckö lämnat några »desseiner», även om det genomtänkta
gårdssystemet skulle tala därför. Däremot är det mindre kända,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
