Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Benedetto Croce och estetikens filosofi. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 NILS SVANBERG
nyare romantiker prisar undret att få födas människogestaltad
och gudalik.
Den historieuppfattning, som är Croces, bygger på vissheten,
att de eviga idéerna ej äro något utanför eller ovanför
världsförloppet, en högre värld i strid med den jordiska, utan att de
i stället själva äro de verkande krafterna i livets och historiens
ständiga utveckling. Av denna tro följer icke dådlöshet eller
blind förtröstan, utan den lyckobringande och ansvarsfyllda
känslan att var och en kan och måste medverka i denna
utveckling efter måttet av sin kraft. Aktivitet är Croces lösenord.
Man förstår då den värdigt och visst icke hopplöst resignerade
ton, som präglar hans ord, i ett av de senaste häftena av
Cri-tica, om det närvarande världsläget. Det synes honom långtifrån
ljust, och man måste böja sig inför historiens nödvändighet.
Men detta är icke allt man har att göra: »man skall sänka sitt
huvud, men också höja det igen och göra vad man förmår, allt
efter det växlande material som historien erbjuder oss. Och
man skall vårda drömmarna i sitt hjärta, emedan också de på
sitt sätt äro krafter».
Vad som här icke alls berörts är den rika litteraturkritiska
produktion, där Croce på ett så lyckligt sätt praktiskt visar sina
estetiskt-filosofiska grundsatsers bärkraft. Hans Goethestudier ha
gjorts till föremål för en fint insiktsfull recension av Klara
Johanson (i Svenska Dagbladet 13 febr. 1922); hans arbete om
Shakspere beröres i förbigående i A. Brunius’ Shakspere-bok. —
De språkvetenskapliga diskussioner, vartil Croces teori givit
anledning, torde i nordisk forskning först ha uppmärksammats^av
O. Östergren i Stilistisk språkvetenskap (1908).
Det har här endast kunnat bli fråga om att ange
huvuddragen av Croces filosofi, att framhålla några punkter, där den
har särskilt betydelsefulla konsekvenser, och söka ge en antydan
om tänkarens välbehärskade mångsidighet. Denna andliga
kapacitet, som kan famna mycket om ej allt utan att likväl brista,
är ett omisskännligt, värdigt förvaltat arv från renässansens
kulturvärld. Vi ha också sett, hur Croce i allo upprätthåller ett
klassiskt förnämligt ideal av harmonisk mänsklighet; ett ideal
som fått ett icke olämpligt uttryck i de renässansartat stolta
orden: homo poela et philosophus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
