Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Kulturradikala röster om fred och försvar - Striderna i Norrlandsskogarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 153
stoberier». Men detta är i det sammanhang, varom här är frågan,
icke det väsentliga. Genom sin originalitet i synpunkterna, sitt
osentimentala grepp på problemen och sin lyftning över alla parti-
politiska bisyften utgör Lönborgs skrift ett uppfriskande tillskott till
försvarsdiskussionen och en välbehövlig uppmuntran att ej förtröttas
i strävandena att oberoende av parti->lösningar»> till sist nå ett sak-
ligt tillfredsställande resultat i vår för ögonblicket, efter vad det stund-
om kan förefalla, hopplöst försumpade livsfråga. Man ville gärna
hoppas, att fru Leche har rätt i sin ovan citerade klagan ända där-
hän, att bland den del av svensk intelligens, som i andra frågor kan
vara hennes och Lönborgs gemensamma auditorium, det finnes mera
öra för hans »fred och försvar» (utan skiljetecken) än för de båda
fruarnas »nya försvar», som måhända är »nytt>, men däremot med
säkerhet inte något försvar.
Striderna Tid efter annan riktas det övriga Sveriges upp-
i Norrlandsskogarna. märksamhet på Norrland av en särskild an-
ledning: då och då framträder i de stora skogarnas land en benä-
genhet att taga saken i egen hand, som är ganska främmande för
vårt lagbundna samhälle i övrigt. Det var så redan på Gustav Vasas
tid, då bönderna med hugg och slag drevo bort kolonisterna från
riksallmänningen för att åt de gamla bygderna förbehålla vad skogs-
vidderna kunde bjuda av villebråd och fisk, av beten och slåtter-
lägenheter. Ett par århundraden senare, då virkets värde klarare
skönjdes, började man stifta lagar om rätten till stockfångst från den
stora riksallmänningen, och allt efter som exploateringen steg, bygg-
des också regleringen av skogsnyttjandet ut till ett allt konstfullare
system av förordningar. Desto större häpnad- väckte det, då det
långt in på 1800-talet blev klart, att allt förblivit som på 1600-talet:
bönderna drogo ut på riksallmänningen och höggo timmer alldeles
som då, och sågverken köpte vad som bjöds dem utan att fråga efter
ursprunget. Den norrländska jaktens historia erbjuder en annan
parallell: lagarna ha reglerat och åter reglerat — och exploateringen
har fortgått som förut, tyvärr till den största skada för villebråds-
beståndet.
Exemplen på lagens vanmakt i de stora ödeskogarna kunde lätt
mångfaldigas. Man skulle emellertid alldeles missförstå denna före-
teelse, om man därav droge den slutsatsen, att samhällsbanden varit
stadda i upplösning. Tvärtom ha de i de hopträngda bygderna mellan
skogsvidderna dragits snäva och starka av sed och fast förbindande
tradition. Men riket, som växt ut över den gamla provinsiella själv-
ständigheten över allt i vårt land, har här aldrig kommit så långt
som i andra bygder. Stockholm har varit långt borta, landshöv-
dingarna likaså, och de få tjänstemännen i orten ha haft nog att
göra med hävdandet av statens elementäraste anspråk: indriva skatter
och andra prestationer, skriva ut krigsfolk och upprätthålla rätts-
ordningens enklaste krav i fråga om säkerhet till liv och lem och
redbarhet i handel och vandel. Väl har här som eljest statsmakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
