Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Likhet och jämlikhet. Den sociala typutjämningen. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 E. H. THÖRNBERG
plägseder kommo. De hade mjukare skal, de gåvo lättare vika,
Men de ägde samtidigt en mycket större räckvidd.
Klädedräkter, maträtter och dricksvaror, bords- och
dryckes-vanor, byggnadssätt, tro och kult, konststil och diktart — allt
har gått och går från land till land. »Svensken är som en apa,
ty han äter som en tysk, dricker som en engelsman, kläder sig
som en fransman, bygger hus som en italienare, röker som en
holländare, snusar som en spanjor, dricker bränvin som en ryss».
— Vi känna igen dessa ord av Linné. Men vad innehålla de?
Ingenting annat än att det svenska folket är meddelaktigt i den
väldiga processen av efterbildning, universell och sekulär som
den är till sin omfattning och sin fortgång. Dock kunna vi
taga som sannolikt, att böjelsen för imitation är särskilt
accentuerad i det svenska folkets kynne och att den likaledes var
det på Linnés tid.
Det mellanfolkliga utjämningsförloppet har av en annan svensk
storman tecknats med en visionär kraft. Det gjorde nämligen
Agardh uti sitt inträdestal i Svenska akademien för mer än nittio
år sedan. I detta tal plöjde den svenske polyhistorn en
tankefåra, som Bagehot så mycket säkrare drev upp nära fyrtio år
senare i anslutning till den darwinska utvecklingsteorien. Och
Agardh, vilken ävenledes skildrar, hur nationerna fordom
utbildat sig »i ett slags enslighet», men sedermera trätt i samfärdsel
med och efterliknat varandra, förklarar med ett fantasirikt
självsvåld, som han ibland kunde tillåta sig: »Sederna äro
desamma överallt. I intet civiliserat land finnes numera en
nationaldräkt». — På Agardhs tid hade dock vissa
provinsdräkter här i Sverige ett ganska oinskränkt regemente. Deras
saga är nu egentligen förbi. Men — skall det invändas —
daldräkten lever ännu kvar i sina olika skiftningar och snitt.
Nej, den lever icke; den endast finnes till. Alltid och allestädes
gör den ett artificiellt, ett mekaniskt, ingalunda ett naturligt, ett
organiskt intryck.
Denna typens standardisering och amerikanisering är
samtidigt förbunden med dess urbanisering. Staden segrar.
Den svarta schaletten som kvinnlig huvudbonad ser man
sällan eller aldrig norr om Stockholm, knappast norr om
Kolmården. Näppeligen häller de hemvävda kläderna. I Götalands
och Skånes städer möta vi endast på torgdagarna den genuine
landsbygdsbon med typ och tyg, som kännetecknade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
