Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1925 - Mekka och Mosul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 81
efter ett nödrop från Hedjas’ konung skulle ha skyndat att fylla sin
i artikel 16 stadgade plikt »att föreslå de intresserade staterna, med
vilka land-, sjö- eller luftstridskrafter förbundets medleramar för sin
del ha att bidraga till den väpnade styrka, som är bestämd för
förbundsplikternas uppfyllande». Och i alla händelser hade med all
säkerhet ett »rättens korståg» mot den wahabitiske inkräktaren
uteblivit.
Nu har emellertid, som sagt, förbundsrådet sluppit undan denna
obehagliga situation. Hedjas står utanför förbundsgarantien, och
Hussein måste anses ha genom eget övermod utmanat det öde, som
drabbat honom. Han var före världskriget rätt och slätt en turkisk
landshövding, emir av Mekka, och anlitades under kriget som skylt,
när engelsmännen skaffade sig arabisk hjälp i striden mot turkarna.
Kungavärdigheten steg honom åt huvudet: han antog 1917 titeln
»konung över de arabiska länderna» och gjorde sig därigenom i Nedjd
Asir, Sanaa, Koweit och "Yemen misstänkt för att hysa
överhöghetsanspråk, som ingen i dessa andra arabstater ville medge. Brittiska
regeringen sökte lugna dem genom att blott erkänna honom som
konung av Hedjas och tröstade honom sedermera genom att göra en
av hans söner till konung av Irak och en annan till härskare i
Transjordanien. När i våras Mustafa Kemål lät förklara kalifatet i
Konstantinopel avskaffat, besatte emellertid högmodsdjävulen ånyo
kung Hussein och han antog kaliftiteln samt fick sin nya värdighet
erkänd — i Irak och Transjordanien, men eljes icke. När så Ibn
Saud, som en tid bortåt låtit betala sig av engelsmännen för att låta
Hussein vara i fred, i höstas ryckte an mot Mekka, skyndade
befolkningen där att avsätta den gamle megalomanen och till
»konstitutionell konung i Hedjas» utropa hans äldste son, emir Ali av Medina,
men wahabitfursten lät ej hejda sig. Hans trupper inryckte i Mekka,
varifrån konung Ali, som försiktigtvis underlåtit att upptaga faderns
tomma kaliftitel och i det längsta sökte en fredlig uppgörelse, vid
wahabiternas annalkande fann sig föranlåten att flytta till Djedda.
Senare uppges han ha satt sig i säkerhet längre norrut, Hussein har
slagit sig ned i Bagdad hos sonen Feisal, och wahabitsultanen
inbjöd strax före nyår den muhammedanska världen till fromma
rådplägningar om vad man för framtiden skulle sätta i stället för de
allierade segraremakternas skapelse, konungariket Hedjas. Tillsvidare
tyckas dettas kristna faddrar iakttaga en bekymrad avvaktande
hållning, och konung Alis tillkännagivande av sin beredvillighet att nu
underteckna det vänskapsfördrag med England, som hans fader kort
före det wahabitiska anfallet förkastade, mötte av begripliga skäl i
London ett hövligt avböjande svar: innan nya förhandlingar
upp-toges, borde förhållandena i Mekka »stadga sig».
Desto bestämdare har det brittiska riket antagit sig Alis broders,
konung Feisals, sak i gränstvisten om Mosul mellan hans rike, Irak,
och republiken Turkiet. I denna tvist har onekligen Nationernas
förbund fått sig en lika maktpåliggande som hedrande uppgift
tilldelad och redan hunnit göra världsfreden avsevärda tjänster. Här i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
