Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1925 - Fransk Rhenlandspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 79
inkräva skadeståndet oberoende av de allierade. I fråga om
Rhen-republiken var den civile Tirard mindre het än generalerna. Han
medgav nämligen, att den nya Rhenstaten komme att till hela sin
struktur förbli tysk; på sin höjd kunde man hoppas, att den bleve
franskvänlig. Emellertid giorde han allt för att skydda
separatist-agitatorn Josef Smeets mot i laga ordning fällda tyska domar och
sökte därmed enligt Allens mening binda Rhenlandskommissionen vid
grundsatsen om en oberoende Rhenstat. Allens skriftliga protest
sökte Tirard hindra att nå fram till ambassadörskonferensen.
De anförda citaten ur franska förtroliga uttalanden till general
Allen bekräfta, hurusom ockupationsgeneralerna helt behärskades av
trygghetssynpunkten och att de i det längsta sökte nå denna
trygghet genom att främja uppkomsten av en franskpåverkad buffertstat
vid Rhen, men att civila franska politiker i detta fall i allmänhet
voro betänksammare. I förordandet av fortsatta och nya
ockupationer som trygghetsgaranti möttes däremot generaler och civila, och
Allen framhåller ofta, hurusom hela ockupationen på fransmännens
håll var anlagd på att låta befolkningen »känna deras närvaro»,
medan däremot amerikanarna principiellt sökte göra ockupationsbördan
så lindrig som möjligt för befolkningen. Därför fick Allen vid sin
hemresa ett officiellt tyskt erkännande, liknande det Manteuffel
förvärvade vid tyska ockupationen i Frankrike efter 1870—71 års krig,
medan däremot den franska ockupationen vidmakthåller och skärper
folkhatet. Allen påpekar urskuldande, att det 1871 var lättare för
segraren, som då var den starkare nationen, att handla med
»segrarens klokhet», medan nu däremot den franska segern veterligen i
hög grad berott på bundsförvanternas stöd och segraren dessutom
känner den slagne fiendens framtidsmöjligheter. Därtill kom, att det
1871 ej såsom nu fanns någon »strävan att för beständigt konsolidera
segrarens makt i det ockuperade området». Här torde Allen beröra
en kärnpunkt i Frankrikes Rhenlandspolitik, liksom även då han
erinrar om dess sammanhang med att »tremaktsöverenskommelsen»
om engelsk och amerikansk hjälp mot oprovocerade tyska angrepp
ej blev verklighet. Tirard försäkrade honom vid ett tillfälle, att
Frankrike, om detta fördrag kommit till stånd, skulle ha fört en
radikalt annan politik vid Rhen. Nu däremot blev denna
Rhenlands-politiks huvudsyfte, enligt Allen, att bereda Frankrike trygghet genom
att försvaga Tyskland. Inför denna politiks kulminationspunkt,
Ruhrockupationen, skrev Allen den 4 januari 1923: »Detta framkallar den
gamla frågan: huru långt kan en stats behov uppbära en politik,
vilken erkännes som skadlig för nästan alla andra stater? Gränsen
måste till slut nås. Är den nära?»
Sedan dess har ju under Amerikas och den internationella
finansens påtryckning samt inverkan av de franska vänsterpartiernas
valseger i våras den franska politiken vid Rhen i någon mån
modifierats. Uppskovet med Kölnzonens utrymning tyder emellertid på att
förändringen ännu ej är så synnerligen genomgripande. Talet i
franska pressen de senaste veckorna orn mystiska vapenfynd i Tyskland
6. Svensk Tidskrift 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
