Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1925 - »Rättvisan i Finland»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 73
skildringar från Ryssland enstämmigt burit vittne, hava sålunda icke
från dessa »idealisters» sida föranlett några högljuddare
indignationsutbrott. När grymheterna icke gått ut över »de små», utan det
tvärtom varit den borgerliga klassen, som av dessa folklager utsatts
för en misshandel utan like, då har man gärna haft förstående, mer
eller mindre urskuldande ord för det missledda folket, av vilket
bättre ej kan begäras.
Dessa »radikala intellektuella» finna icke något straffvärt i
uppmaningar till misshandel av arbetsvilliga, militär lydnadsvägran,
landsförräderi och revolution. För sådant ha de sällan annat till övers
än ett överlägset leende av innehåll, att »det icke är så farligt som
det låter». Sätta sig emellertid de hotade till motvärn, ingripa
myndigheterna mot dem, som undergräva det borgerliga samhället, då
bliva dessa »intellektuella» röda av indignation, och de orda vitt och
brett om den heliga frihetens principer och om rättvisans
upphöjdhet. De finna icke krav nog stora att ställa på dem, som strida för
samhällsordningens värn; på dessas omdöme, takt, överseende och
förlåtande sinnelag sätta de övermänskliga anspråk. Allt deras
medlidande förbehålles åt samhällsomstörtarna, intet blir över åt offren.
Till dessa bittra reflexioner föranledes man vid genomläsningen
av en av advokaten Georg Branting nyligen utgiven skrift
(Rättvisan i Finland. Några dokument med kommentar. Tidens förlag.
Stockholm 1924. 92 s. Pris 1: 75.) Den söker sin like i brist på
förståelse för den förbittrade strid, Finlands folk nyligen kämpat och i viss
mån ännu *kämpar mot det asiatiska barbari, vars kännemärken äro
laglöshet, smuts, ohyra och förfall. Författaren har haft den dåliga
smaken att till utgångspunkt för sina betraktelser över det finländska
problemet taga den oerhörda satsen, att de som på våldets väg vilja
omstörta staten och göra sig till dess herrar äro samhällsetiskt
likvärdiga med de samhällsbevarande och de samhällsreformistiska
elementen inom staten. Denna begreppsförvirring motiverar också hans
egendomliga åsikt, att domstolarna i Finland borde intaga
nonpossumus-ställning i striden för samhällordningens bestånd.
F"ör vanliga medborgare synes det likväl uppenbart att ett
samhälle icke i längden, om det självt vill bestå, kan tolerera att
personer ostraffat predika den blodiga klasskampsrevolutionens evangelium.
Tillstädjer samhället detta,, av »idealism» eller orkeslöshet, då har det
spelat ut sin roll och förtjänar sin undergång. En sådan oförmåga av
reaktion mot de samhällskadliga symtomen och tendenserna
karaktäriserade 1917 i Ryssland de samhällslager, som närmast togo arv
efter det förolyckade självhärskardömet. Därmed möjliggjorde de
också den andra ryska revolutionens genomförande, borgarklassens
nedtrampande och det allmänna kaos. Det är en allmängiltig
sanning, att ju slappare samhällsledningen är, dess högljuddare, mer
ytterliggående och hänsynslös blir den revolutionära rörelsen. Låter
man, såsom Kerenskijregeringen, sovjetherrarna hållas tills de bliva
nog starka att realisera sina landsfördärvliga idéer, då har man ock
ytterst sig själv att skylla, om slutet blir blodigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
