Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Lönekrisen i Sveriges näringsliv. Av Gerard de Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 GERARD DE GEER
i framtiden skola klara situationen. Enskilda fall av dylik
svaghet skada lätt hela näringsgrenen. En oberoende företagare kan
dock icke annat än helt övergående släppa sambandet mellan
försäljningspriset och tillverkningskostnaderna. Det vore
detsamma, som om han grävde sin grav. Han har icke möjlighet
att som statsföretaget falla tillbaka på skattebetalarna eller som
det bankkontrollerade bolaget på banken.
Det är ganska sannolikt, att av ovan berörda anledning
arbetsgivarnas kategoriska försäkringar vid förhandlingsbordet mången
gång visat sig tänjbara. Deras ståndpunkt har varit dikterad av
ekonomiskt nödtvång, men likväl hava de vikit från sin
oantastbara position. Vad är naturligare än att arbetarna härigenom
bibringas en skev uppfattning om möjligheten att öka sin andel
av produktionsavkastningen, liksom de även bliva alltmer
skeptiska ifråga om tillförlitligheten av motpartens försäkringar? Se
exempelvis på pappersmasseavtalets förlängning innevarande höst!
Det resulterade i en löneförhöjning, om än en blygsam sådan,
utefter nästan hela linjen. Fanns det något som helst berättigat
skäl för denna förhöjning? Cellulosaindustrin arbetar visserligen
under relativt gynnsamma förhållanden, men priserna äro
avsevärt lägre än under 1923, och ännu råder en oroväckande
disproportion mellan tillverkningskostnader och försäljningspris.
Huru mycket bättre hade det icke varit för industrin och i
längden också för dess arbetare, om de omkr. 5 % det här gällde
fått stanna hos företagen i stället för att nu praktiskt taget
oavkortade gå till konsumtion.
En annan faktor, som sannolikt i lika hög grad som ovan
berörda är ägnad att försvåra vår anpassning till en lönestandard,
som överensstämmer med det ekonomiska läget, är den på sista
tiden allt mer skriande disproportionen mellan hemmaindustriens
och exportindustriens löner. Vid sådana inhemska industrier, där
ingen regulator i form av möjlig import förefinnes, kan
lönenivån lätt drivas upp till onormal nivå. Ett typiskt exempel
härpå är byggnadsindustrien. Även bryggeriindustrien, där
arbetarna nyligen eftersträvade och delvis lyckades att lyfta sig upp
i en undantagsställning, kan hänföras till denna kategori. I den
mån dylika strävanden nå sitt mål, verka de i dubbel mening
snedvridande på lönenivån inom övriga industrier. Å ena sidan
vältra arbetsgivarna som regel kostnaderna för en dylik
löneförhöjning över på allmänheten, företrädesvis på arbetarna inom nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
