Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En överstatlig rättsordning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 ELI F. HECKSCHER
att en dylik åtgärd skall bli verklighet och icke bedrägeri måste
den under en längre tid övervakas av särskilda
förbundsinspek-törer i de olika länderna, sålunda en motsvarighet till den
nuvarande »militärkontrollen» i Tyskland. Förutsatt en rätt
avvägning mellan förbundets och staternas maktmedel hade det
emellertid därefter i huvudsak sörjts för effektivitet
åtdenmellan-statliga rättsordningen. Vågar man ej gå så långt, måste det
däremot mänskligt att döma betyda ett uppgivande av tanken
på en effektiv mellanstatlig rättsordning, av tanken på krigets
avlösning staterna emellan.
Varför har man då ej vågat gå därhän? Svaret är ej långt
borta, men det leder ned i ganska stora och ej lätt pejlade djup.
Förklaringen är dubbel. För det första tilltror man icke
förbundet nog opartiskhet eller objektivitet att rätt utöva makten
över världens fred, och för det andra är man ej ens under
förutsättning av dess fullkomliga opartiskhet villig att ställa staterna
under en dylik högsta politisk myndighet. Gemensamt för båda
dessa förklaringar är att de innebära misstro eller ovilja mot
det materiella innehållet i den rätt som systemet garanterar. Det
anses ej sörjt för att något kominer till stånd som verkligen är,
d. v. s. kännes som, rätt, och då är det en ringa tröst att det
som dekreterats också kan verkställas. De två förklaringarna
böra emellertid prövas i tur och ordning.
Varför tvivlar man på förbundets opartiskhet i högre grad än
på den egna statens? Också staten betraktas ju av många som
en allt annat än opartisk makt, man talar om »Sveriges rikes lag
och icke Sveriges fattiges lag», om »klassrättvisa» och mycket
dylikt; men icke desto mindre vill knappast någon ersätta den
bristfälliga inhemska rättsordningen med ett allas krig mot alla
enligt mellanstatligt mönster. Orsaken till olikheten mellan den
statliga och den mellanstatliga rättvisan förefaller vid närmare
övervägande vara dubbel. För det första är antalet medborgare
i ett land, jå t. o. m. i ganska måttliga samhällen inom ett land,
vanligen så stort i förhållande till de tvistande parternas antal,
att det alldeles övervägande flertalet människor kan förbli
oberört av tvisten och parterna följaktligen kunna göra sig räkning
på ett visst mått av opartiskhet från både lagstiftare och
lag-skipare; kanske det senare särskilt är fallet då domarna utses
av staten själv och icke av lokala korporationer som stå
parterna närmare. I staternas samfund förhåller det sig rakt tvärt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
