Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En överstatlig rättsordning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖVERSTATLIG RÄTTSORDNING 15
stolarna förekommo fortfarande, fastän alltmer tunnsått, och i
princip gällde de för hela riket; men exekutiva organ saknade
»riket» fullständigt, och genomförandet berodde följaktligen helt
och hållet på villigheten hos delstaternas myndigheter att rätta
sig efter besluten. I den mån det behövdes väpnad makt emot
uppstudsiga riksfurstar och städer eller »rikets» yttre fiender,
hade man att använda rikshären; men då riket nästan icke
ägde något område som icke samtidigt var delstaternas, måste
den sammansättas av kontingenter från de olika furstarna —
också Sverige har som tyskt furstendöme varit med därom —
med en kuriös men mycket upplysande dubbelställning. Inom
denna dubbelställning kunde det dock ej vara något tvivel om
vilken ingrediens som dominerade. Det var delstatens, och det
förekom över huvud taget icke att låta rikshären ensam operera
mot »rikets» yttre fiender, utan den blev även i bästa fall en
ganska måttlig förstärkning f ill de trupper kejsaren så att säga
privat uppsatte i sina egna arvländer och hans bundsförvanter
likaledes på egen hand satte på benen.
Den garanti för rätten, som Genéveprotokollet vill skapa,
innebär icke blott ingenting utöver det gamla tyska rikets nu
antydda maktmedel utan tvärtom något väsentligt därunder. Graden
av medverkan från signatärmakterna regleras endast genom
bestämmelsen om »lojalt och effektivt» understöd, och för
tolkningen av denna föreskrift finns intet gemensamt organ, utan
varje stat handlar därvid suveränt. Om möjligt ännu mer
betecknande är, att dessa från alla världens länder hopade
kontingenter icke skola sammanföras till en gemensam armé under
förbundets befäl utan helt och hållet stå kvar som delar av de
olika staternas försvarsorganisation. I jämförelse därmed var
den gamla tyska »riks»-hären ett mönster av homogenitet.
Mycket litet övertygande verkar också förslagsställarnas
hänvisning till det militära samarbetet mellan de allierade under
det senaste världskriget, som länge försiggick utan gemensam
överledning. Detta har nämligen icke förut ansetts som ett exempel
till efterföljd; men t. o. m. om så varit fallet, skulle parallellen
med den nya ordningen icke ha kunnat övertyga, ty under
världskriget gällde det något som alla de ledande staterna
betraktade såsom en strid för själva deras existens, medan vad
som här skulle komma i fråga vore en ofta mycket ovälkommen
och motvilligt fullgjord, för att icke säga motbjudande plikt-
2. Svensk Tidskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
