Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Finnarnas heliga bok. Av Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 575
Att svenskfolket i Finland nu ställer sig ytterst likgiltigt gentemot
den på finskt håll till skyarna höjda och för en nationell talisman
förklarade boken är lätt förklarligt. För de svenska finländarna
är den sinnebilden för en tyvärr fientlig makt, och den överdrivna
kulten med Kalevala har icke utan skäl väckt äckel hos dem
som ingen nationell hänförelse kunna känna inför den gamle trygge
Väinämöinens långrandiga trollsånger och den ystre Lemminkäinens
väl enkla och tarvliga, fast mångbrokiga erotik. Och Holger Schildt,
som står för den finländska delen av upplagan, lär näppeligen kunna
räkna på någon större avsättning för denna. Här i Sverige däremot,
där Bonniers förlag har tagit hand om Kalevala i sitt
klassikerbibliotek, bör den ha bättre möjligheter och framför allt bli inköpt
av biblioteken runtomkring i landet samt väl även av intresserade
enskilda. Ty här växer efter hand upp ett allt starkare intresse för
Finland, visserligen i första hand för dess svenska stam, men så
småningom också för dess finska folk och kultur. Den särdeles stora
roll som Finlands inre såväl som yttre politik spelar för hela
Norden måste locka flera och flera att sätta sig in i finskt tanke- och
känsloliv. Det blir med tiden också rätt svårt för svenska forskare
på olika områden att reda sig utan kunskap i finska språket, då en
till omfång och innehåll icke obetydlig vetenskaplig litteratur på
finska redan finnes och ständigt växer. Finsk konst såväl som
finlandssvensk drar också allt mera även utlandets blickar till sig, liksom
finsk litteratur i översättning. Men vilken sida av finsk kultur man
än vill lära känna, stöter man nästan alltid på Kalevala.
Vad är då denna Kalevala? Hur har den kommit till?
Namnet betyder »Kalevas hemvist», och Kaleva är en hjälte eller
jätte vars söner ofta omtalas, men som själv knappast spelar den
minsta roll. Hans namn, som redan omkring år 600 nämnes i det
fornengelska kvädet Widsid i formen Caelic (Gaelic weold Finnum,
»Gaelic rådde över finnarna») är ännu icke tillfredsställande uttytt.
När provinsialläkaren i Kajana, med. d:r Elias Lönnrot år 1835 gav
ut en av honom verkställd sammanfogning av gamla finska folksånger
till ett episkt helt, kallade kan detta Kalevala efter den bygd där
kvädenas hjältar ha sitt hem. Det är emellertid han själv och icke
allmogesångarna som ha givit hjältehemmet detta namn, ty i själva
originalkvädena förekommer det aldrig, och Lönnrot har tagit det ur
de lyriska bröllopssångerna. De folkliga kväden — eller »runor»,
som de kallas — som ligga till grund för Lönnrots Kalevala hade
tecknats upp i både Främre och Bortre Karelen — mest det senare —
samt Ingermanland, dels av honom själv, dels av andra samlare. Till
ålder och ursprung äro de högst olika. Sådana de nu föreligga,
anses intet vara äldre än från omkring 1300, men åtskilliga äro många
århundraden yngre. Flertalet har väl sitt upphov i sydvästra
Finland och har småningom spritt sig åt öster och nordöst, men sjunkit
i glömska i sin ursprungliga hembygd. En del är däremot ytterst
av estnisk börd. I östra Finland och Bortre Karelen ha de
allesammans blivit mer eller mindre omdanade. Hur mycket av både forn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
