Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 11. 11. 1924 - Röster från 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 11. 11. 1924.
När Sveriges inträde i Nationernas Förbund diskuterades,
påpekade Verner Söderberg (Svensk Tidskrift 1920 s. 5),
att frågan knappast gällde om utan huru. Det av det faktiska läget
nödvändiggjorda inträdet borde icke ske under den hycklade
beundran för förbundsbestämmelserna, »som väl en och annan ängsligt
servil konjunkturpolitiker torde tillråda». Däremot: »ärligare och
klokare är att vid vårt eventuella inträde i förbundet icke dölja vår
övertygelse om bristfälligheterna och farorna, men å andra sidan ej,
då vi inträda, resignerat låta hoppet fara, utan i stället, trogna
Sveriges förpliktande folkrättstraditioner, beslutsamt inom förbundet
söka samverkan med alla dem, som vilja utveckla dess rättstankar
och så långt möjligt är försvåra de rika möjligheter förbundsakten
erbjuder till stormaktsmissbruk.» Som man torde minnas anslöt sig
den svenska riksdagshögerns flertal icke till denna mening utan lät
sin kritik av förbundsakten mynna ut i avslagsyrkande på den
kungl, propositionen i ämnet. Den i samband med denna
demonstration framförda kritiken bidrog att med skärpa belysa förbundets
ofullkomligheter och särskilt möjligheten av dess utnyttjande för
dunkla, en konsekvent neutral stat på intet vis vidkommande syften.
Kritiken av 1920 och vad till deri svarades från regeringshållet
förtjäna hållas i minne just nu. Från den senaste förbundsförsamlingen
i Geneve hava tvänne märkliga nyheter inrapporterats. Den ena,
som dock ännu blott utgör en förhoppning, maler, att motståndet
mot Tysklands inträde i förbundet numera så försvagats, att den
tidpunkt mycket snart skall vara inne, då den centraleuropeiska
stormakten befrias från det interdikt, som förbundsstiftarna funno
ändamålsenligt att påbjuda. Den andra är det aktstycke, som efter den
andliga upphovsmannen blivit nämt Benesjprotokollet och vars
innebörd den anförde författaren nyss i tidskriften belyst1, särskilt med
slutomdömena: »Ingen utsikt finnes till att det nya systemet från
början blir universellt. Rådets nya maktanspråk erinra om
stormaktskongressernas efter Napoleonskrigen. Förhandenvarande
orättvisor löpa fara att folkrättsligt lagfästas». Ehuru Benesjprotokollet
tillsvidare är ett till godkännande framlagt förslag, har det dock
än så länge minst lika stor realitet som planerna på Tysklands
upptagande i förbundet. Inför de förnyade diskussioner, som detta
1 Verner Söderberg, Genéveprotokollet. Svensk Tidskrift 1924, sid.
375—390.
Röster från
1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
