Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Fransk barock- och rokokoskulptur i Sverige. Av Åke Stavenow - Klassisk segelkonst. Av Lennart Kjellberg - Eirik Hornborg: Segelsjöfartens historia - August Koster: Das antike Seewesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 427
läna sina figurer tunga och svällande kroppsformer. Bouchardon
har såsom den yngre, konstnärligt mera begåvade och för den nya
stilen mera receptive skulptören i sina verk givit uttryck åt
»rokokons intagande charme». I skulpturen spelar alltså sistnämnde
konstnär samma roll som Taraval inom det svenska
sjuttonhundratalsmå-leriet: han inför den franska rokokon.
Av särskilt intresse är det av Lindblom påpekade förhållandet att
Hårleman i de flesta fall skissat de olika skulpturgrupperna, innan
de i detalj utformats. Den både administrativt och konstnärligt
synnerligen begåvade Hårleman ledde i alla hänseenden det väldiga
arbetet.
Även som porträttskulptörer voro dessa båda konstnärer verksamma,
Cousin dock med mindre lyckligt resultat. Hans intelligens och
uppfattningsförmåga förslog ej till att förläna det avbildade ansiktet någon
individualitet eller livfullhet.
Studien över Cousin kompletteras av en specialundersökning om
Rikssalen av samma författare i Samf. S:t Eriks årsbok 1924.
Talrika arkivaliska belägg åtfölja framställningen, och läsaren får ett
övertygande intryck av att författaren ej rör sig på attributionernas
osäkra mark. Med en förvånande skicklighet och säkerhet har
Andreas Lindblom överflyttat sin forskning från medeltidens
konstföremål till sjuttonhundratalets skulptur, från en tid nästan helt i
saknad av skriftliga källor till det av protokoll och räkenskaper nästan
översvämmade rokokotidevarvet. Att han ej på bekostnad av den
historiska metoden för mycket anlitat den stilkritiska är ur
resultatsynpunkt synnerligen lyckligt. De resultat som Lindblom kommit
till ifråga om skulpturen måste anses som säkra och fastslagna, och
han är att lyckönska till lösandet av så många problem inom den
hittills av forskare så föga beaktade barock- och rokokoskulpturen.
Med spänning väntar man den av författaren utlovade monografien
över den svenska sjuttonhundratalsskulpturens näst Sergel största
namn, Jacques-Philippe Bouchardon. — Till sist bör kanske påpekas
den anmälda bokens utomordentligt stora typografiska förtjänster,
ett bevis för god smak och gott samarbete mellan författare och
boktryckare (Almqvist och Wiksell).
Åke Stavenow.
KLASSISK SEGELKONST
Envar som intresserar sig för sjöfarten i gångna tider har fått en
sällsynt värdefull och väl skriven vägledning i rektor Eirik Hornborgs
utmärkta bok Segelsjöfartens historia (Sthlm 1923. 456 sid.
Kr. 15:—). Rektor Hornborg ger en bred översikt av sitt ämne: han
börjar ined den förhistoriska tidens kanoter och slutar med
»Segelsjöfartens sista strider»: seglens och ångans konkurrens på haven intill 1914.
Vi våga hoppas, att denna stort lagda och synnerligen rikt illustrerade
framställning redan fått många läsare. Segelkonstens idkare, gynnare
och vänner äro dock ej få i detta land. Ej blott fackmännens utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
