Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Den svenska folkvisan. Av Otto Sylwan - Fransk barock- och rokokoskulptur i Sverige. Av Åke Stavenow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 421
folkens och i deras säregna karaktär. Förf. grundar denna skildring
på en omfattande och djup kännedom av materialet, men med
lärdom och skarpsinnighet förenar han en livlig känsla av denna
diktnings estetiska och mänskliga värden. Han har ock dristat sig att
— efter Olriks föredöme — så att säga återdikta en del av de gamla
sångerna, en mycket vansklig sak, då det ju gäller de värst
medfarna, som ligga intrasslade i varandra och övervuxna av främmande
tillsatser. Men han har levat sig så in i deras anda och villkor, att
företaget icke synes för djärvt. — Ett inpass i anslutning härtill!
Förf. omnämner på ett ställe sitt intryck, »att sång och musik år
den magiska makt, sorn svensken sedan gammalt satt högst». Han
har dock alldeles förbigått folkvisans musikaliska sida. Skälen
härtill kan man ana, men kvarstår icke härmed en ofullständighet?
Soliditeten i hela byggnaden imponerar. Man kan trygga sig till
det bifall, som fackmännen ägnat docent Eks tidigare speciella
undersökningar, men själva framställningen i och för sig verkar
övertygande genom sin klarhet; konstruktionen förefaller, som redan sagt,
hava vuxit upp helt naturligt ur utvecklingens egen logik.
Jag tvivlar icke på att boken kommer att värdesättas som ett
vetenskapligt verk av hög rang. Att den framträder i form av en
populär skildring har säkerligen varit en fördel; det har föranlett
förf. att samla sig kring huvudlinjerna. Tänker man åter på de
anspråk, som inriktningen på en bred läsekrets medför, så bör
erkännas att han i allmänhet lyckligt behärskat svårigheten att antyda
bevisen för sina nya satser utan att ta med för mycket detaljer.
På ett par punkter kunna måhända anmärkningar göras. En av
förfis förtjänster är det samband han ständigt uppehåller med tidens
politiska och kulturella förhållanden, men jag befarar att han
därvid ställer väl stora anspråk på sina läsares förkunskaper. Så
kanske ock i fråga om de danska och norska folkvisorna; de måste ju
beröras såsom förutsättningar för de svenska, men hade det då icke
varit lämpligt att taga upp t. ex. Marsk-Stig-cykeln? Den hade
också gett tillfälle att belysa äldre och nyare metoder inom denna
gren av forskningen, en sak som gärna bör inrymmas i
populari-seringen.
Detta hade emellertid krävt ett bredare utrymme än det förf.
haft sig tillmätt, och boken har redan som den är blivit vidlyftigare
än seriens övriga nummer. Men så torde den också höra till dess
mest värdefulla.
Otto Sylwan.
FRANSK BAROCK- OCH ROKOKOSKULPTUR I SVERIGE
De konstnärliga förbindelserna mellan Sverige och Frankrike nådde
under 1600-talets senare hälft och 1700-talet en intensitet som väl
aldrig förr eller senare. Flertalet svenska konstnärer uppfostrades
åtminstone någon tid i Paris, många stannade där för alltid, andra
återsågo efter några korta studieår fäderneslandet. Detta gäller fråm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
