Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - När svensk allmoge grundade kyrkosamfund i Norra Amerika. Av Söderblom Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 ANNA SÖDERBLOM
om prästen hemma i Önnestad. »Kunde inte han komma ut?
Finge vi Hasselquist, så finge vi präst.» Rörande, detta
vittnesbörd, att just hemsocknens präst var den bästa tänkbara.
Esbjörn skrev till Hasselquist och bad honom komma över
och bliva präst vid den nybildade församlingen i Galesburg,
III. Hasselquist genomgick något liknande som Esbjörn. Han
förefaller sundare, kraftigare än Esbjörn, skåningen bredvid den
ivrige, överkänslige hälsingen. Men mycket var detsamma.
Församlingen kallade, han hörde däri Guds röst och gick
kallelsevägen. Vid den tid han fick kallelsen, gick
utvandrareströmmen stark från Nord-Skåne. Hasselquist liksom Esbjörn kunde
icke se skaror ge sig av från hemsocknarna utan att känna, att
några av församlingens utbildade och vigde tjänare måste följa
dem och taga på sig ansvaret för församlingsbornas eviga väl.
Hasselquist gifte sig med sin likasinnade trolovade Eva Cervin
från Kristianstad. Resan ut gick den vanliga vägen med
segelfartyg över havet, fram över innanhaven, där även han
hemsöktes av lindrigare kolera, till bestämmelseorten Galesburg, dit
han ankom på hösten 1852. Dessa båda män, Esbjörn och
Hasselquist, äro de som med de svenska nybyggarna grundat
de svenska evangelisk-lutherska församlingarna i Norra Amerika.
Jämte dem kommo ännu tre präster från Sverige ut under dessa
första tider, delande emigranternas mödosamma färd i det rena
uppsåtet: de anförtrodda själarnas vård. Jag nämner de båda
smålänningarna Erland Carlsson, som jämte andligt nit ägde
organisationsförmåga och ekonomisk begåvning, och som
började det stora arbetet i Chicago, samt Jonas Svensson, den
allvarlige predikanten och läraren. Nämnas bör också skåningen
C. P. T. Andrén, som emellertid efter en tid av välsignat arbete
flyttade hem till Sverige. De två första äro patriarkerna, vilkas
namn och bild varje söndagsskolebarn i Svensk-Amerika
känner. De fyra tillsammans, Esbjörn, Hasselquist, Erland Carlsson
och Jonas Svensson äro de fyra fäder, vilka aldrig nämnas
utan vördnad.
Men var fmna lärare till de alltjämt växande församlingarna,
det är den brännande frågan från början och alltjämt.
Domkapitel och andra myndigheter i Sverige ställde sig avvisande.
De hade dragit bort från Sverige. Vad kommer det oss vid. Nu
månde de se sig om. Då fattade patriarkerna sitt beslut: att
själva utbilda lärare till församlingarnas behov. Detta blev det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
