Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Lärares oavsättlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 371
fråga om förhållandet mellan lärare och lärjungar över huvud,
dels-kommer där upp spörsmålet, huru långt grundsatsen om ämbetsmäns
oavsättlighet här kan och bör vara tillämplig. Det första momentet
må nu lämnas därhän, allra helst som väl varje passionsfri
prövning säger, att takt, förtroende och hänsyn måste finnas å båda sidor,
varför vanliga myndighetsingripanden äro maktlösa. Det senare
momentet, mindre centralt i sig själv, berör den för hela skolväsendet
särdeles viktiga frågan, huru länge en för sin tjänst notoriskt
olämplig lärare skall få fortsätta med undervisningen till skada för lärjungar,
medlärare och sig själv.
Vid denna formulering skall betonas, att härmed naturligtvis intet
omdöme gives om det nu föreliggande specialfallet. Oavsett detta måste
det anses fastslaget, att det slags lärare förekomma, som genom
brister i kunskaper, undervisningsgåvor, nit eller disciplinförmåga lämna
så negativa resultat, att deras verksamhet är så gott som enbart till
ogagn. Sådana brister tillskärpas gärna med åren, men som regel
skönjas de snart nog efter inträdet i arbetet. En rektor, som råkar
ut för en så beskaffad extralärare eller vikarie, kan ju efter ett års
samarbete relativt lätt bli honom kvitt, åtminstone så länge ingen
erkänd fackförening blivit i stånd att dekretera ovillkorlig rätt till
anställning och avlöning. Men sedan en rad av strödda
förordnanden givit tillräckligt antal tjänsteår, vinner vederbörande nära nog
automatiskt ordinarie plats, och därefter är fortsättningen utstakad.
Den skolchef, som först får honom bland sina fasta lärare, finner
ingen anledning, varför just det läroverket skall fördärvas, utan ger
honom med nöje ett vackert tjänstgöringsbetyg för transport till annan
ort; där upprepas efter några år samma procedur, och så avancerar
den faktiskt ungefär oanvändbare läraren långsamt men säkert fram
till någon av de mest eftertraktade läroverksstäderna. När han så
icke längre kan befordras utan sitter fastvuxen, bli förhållandena
småningom olidliga.
Denna schematiskt uppdragna utvecklingslinje har naturligtvis
allehanda variationer, men dess huvuddrag skola säkerligen av alla
initierade lätteligen verificeras. Grundfelet är tydligen, att
befordrings-väsendet för läroverken alltför mycket mekaniserats efter
statstjänstens allmänna schablon. Med överlägsenhet i tjänsteår och otadligt
tjänstgöringsbetyg har man som regel rätt till befordran, men efter
vissa år i skolan anses man nära nog kunna fordra ett förstklassigt
tjänstebetyg, så vida man icke gjort sig skyldig till oförnekliga och
fastslagna förseelser: I de officiella papperen komma sålunda inga
av de verkliga svagheterna till synes, och även om skolöverstyrelsen
men sin speciella kännedom av förhållandena söker ta hänsyn till
faktiskt föreliggande sådana, bekymrar detta icke alls Kungl. Maj:t,
som är lyckligt fri från denna extra kunskap men däremot måste
ihågkomma, vad en förbigångens vänner kunna anföra hos nästa
riksdags konstitutionsutskott. Befordringssättet har otvivelaktigt sina
fördelar, ty det ger mot godtycke och personförföljelse en trygghet,
som för läraregärningen måste skattas mycket högt. Oavsättligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
