Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - En svensk ordbok. Av Hjalmar Alving
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 LITTERATUR
ger en bild, en utomordentligt bred och fyllig bild, av det svenska
ordförrådet alltifrån början av 1500-talet till nu. Den tager med andra ord
vid, där Söderwalls ordbok över medeltidssvenskan slutar. Den andra
— Östergrens — inskränker sig, såsom namnet anger, till nusvenskan,
d. v. s. svenskan sådan den talas och skrives i vår egen tid. Kommer
därtill, att den icke avser någon absolut fullständighet. Företeelser av
blott tillfällig och individuell karaktär — slangspråkets dagsländor, så
vanliga i våra dagar även i tryck — medtagas alltså i allmänhet icke.
Lika litet rena dialektord, utpräglat vulgära ord och facktermer av mer
speciell typ. Alla dessa få söka tak över huvudet i specialordböckerna.
Växt- och djurnamn upptagas, enligt författarens i första häftet
skisserade program, om de äro till en viss grad vanliga. Det har emellertid
med erkännande blivit framhållet, att ordboken med avseende på såväl
facktermerna som växt- och djurnamnen ger mer än den utlovat. Med
denna den Östergrenska ordbokens begränsning såväl till tiden som till
materialet följer, att den till omfånget icke blir mer skrymmande, än
att den kan både härbärgeras och hanteras lika väl i t. ex. en
folkskolas referensbibliotek som på ett affärskontor, lika väl bland ett
ämbetsverks uppslagsböcker som på tidningsredaktionen och i
privatbiblioteket.
Att Dalins ordbok redan länge varit vida mer historisk än »nusvensk»,
ligger i sakens natur. Vi som upplevat ställningskrig, flygraider och
gasanfall, brödkortsystem, bränslekommissioner och potatisransonering
och som nu vila ut efter våra vedermödor vid filmdramatik, jazzmelodier
och radiokonserter, vi söka tydligen hos Dalin förgäves mycket av det,
som är ingredienser i vårt dagliga liv. Och allt detta har kommit till,
sedan ordboken började utarbetas. Kan någon med fog undra över att
ett arbete, som vill ge en någorlunda uttömmande och allsidig bild av
språket i en tid stadd i sådan utveckling som vår, kräver tid?
Om vi alltså hos Dalin sakna mycket av det, som det framför allt
talas och skrives om i vår tid, så finna vi till ersättning åtskilligt, som vi
hunnit glömma eller aldrig vetat om. Vem har t. ex. hört utropsordet
f oj! som uttryck för »förskräckelse, harm, avsky eller ovilja»? Lika
försvunna ur språket äro — för att välja några ord på en enda sida —
folkpass, folkroman, fondspel och fontanellsärt. Folkpasset var en
förteckning över besättning och passagerare på ett fartyg, folkromanen
kalla vi nu hjälte- eller folkepos, fondspelet florerar mer än någonsin
men heter fondspekulationer, och fontanellsärten slutligen, d. v. s. en ärt,
med tillhjälp av vilken en fontanell (ett avledningssår) hölls öppen,
är bortlagd, glömd och förgäten. Mest påfallande bland det ordmaterial,
som finnes hos Dalin men saknas hos Östergren, äro emellertid de
franska låneorden. Ebonisten är försvunnen, ecossaisen slutdansad, vad
som menas med att echappera veta vi, om vi äro tillräckligt språkligt
educerade, men anse båda orden höra hemma icke i en svensk utan i
en fransk ordbok. Vad efemerider betyder, veta vi sannolikt inte och
fråga måhända inte häller därefter. På ett tjog sidor skulle man kunna
plocka ihop ett hundratal dylika numera döda ord. Och ändå är
Östergrens ordbok ingalunda försumlig, då det gäller att annotera våra ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
