Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Franska presidentöden. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 VERNER SÖDERBERG
tionalförsamlingen, obunden av närmare preciserade
kompetensbestämmelser, men samtidigt beroende av nationalförsamlingens
förtroende för att kunna behålla sin ställning. I
nationalförsamlingens debatter deltog han först som en vanlig medlem;
senare begränsades hans rätt att tala där till de tillfällen, då han
»funne det nödvändigt och därom på förhand underrättat
nationalförsamlingens president», en inskränkande bestämmelse,
som torde ha tillkommit för att minska det dominerande
inflytande hans parlamentariska vältalighet visat sig utöva. Den
monarkiska majoriteten hade nämligen svårt att tåla denne f. d.
orléanistiske minister, som nu av opportunitetsskäl, ehuru själv
ej republikan, konsekvent arbetade för republiken, och de
principiella republikanerna av radikal läggning, med Gambetta i
spetsen, voro ej odelat trakterade av den »république
conser-vatrice» Thiers ständigt förkunnande. »Tartuffe kallar sig
konservativ republikan», knotade en legitimist. »Sinistre vieillard»
var det epitet, som Gambetta gav honom. Men denne »hemske
gubbe» livades till ungdomlig verksamhetskraft av den mest
strålande patriotism — territoriets befriande från ockupationen
genom skadeståndets påskyndade inbetalning var hans storverk
— och hans republikanism var äkta så till vida som att han
klart insåg den enkla sanningen, att en tron ej räckte till för
tre pretendenter och att därför republiken var den statsform,
som minst söndrade Frankrikes folk och därför bäst lämpade
sig för det av kriget härjade fäderneslandets återuppbyggande.
När Thiers omsider den 15 mars 1873 fått till stånd
utrymningsfördraget med Tyskland och då dessutom radikala segrar
vid fyllnadsvalen alltmer började oroa monarkistmajoriteten,
ansåg man sig ej längre behöva taga någon hänsyn. Thiers
störtades den 24 maj 1873 och fick till efterträdare marskalk
Mac-Mahon med orléanistchefen hertig de Broglie som den
verklige regeringsledaren och monarkiens snara återinförande som
öppet förkunnat regeringsprogram. Thiers fick emellertid
uppleva både republikens lagfästande 1875 och Mac-Mahons
brytning med den nya deputeradekammaren 1877. Hela tiden
outtröttligt verksam, mest i det fördolda, drömde han om att än
en gång spela den ledande rollen, trots sina 80 år. Han avled
emellertid mitt under valstriden, och den segrande republiken
blev långt mindre konservativ än han tänkt sig den.
Maurice Mac-Mahon var överhuvud ingen politiker, långt min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
