Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2. 6. 1924 - Riksdagens arbetssätt - Två stycken studentkårshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 DAGENS FRÅGOR
saken i mera allsidigt övervägande, höra andra synpunkter och söka
bilda sig en självständig mening, då är det icke lätt att få de två
dagarna, som för övrigt äro fyllda med mycket annat arbete, att räcka
till. Svårigheterna bli övermäktiga. Innan aktionen hunnit sättas i
gång, kan det vara för sent. Och det undras, hur mången gång
svenska riksdagsmän, som haft den ärligaste åhåga att låta en fråga bli
belyst utifrån och därmed förd till ett annat resultat, måste lämna
ett resignerat svar: »Det här låter verkligen mycket tänkvärt, men
det är absolut ogörligt att uträtta något. Tiden är för kort.
Beslutet skall ju ovillkorligen fattas om lördag. Vi få nog nöjas med det
resultat som utskottet har kommit till».
Det skall visst icke nekas, att det också ofta är det bästa. Det
vore högeligen orättvist att bestrida, att de svenska utskotten, i regel
prestera ett mycket samvetsgrant och, där ej partiintressena överväga,
sakligt arbete — det finnes i vår riksdag, ej minst i utskotten, starka
och värdefulla traditioner i det hänseendet. Men det är intet
nedsättande för vare sig utskotten eller kamrarnas ledamöter i övrigt
— och icke heller något misskännande av riksdagens uteslutande
ansvar såsom ensam representerande svenska folket — om man säger,
att deras verksamhet behöver den ständiga beröringen med
utom-parlamentariska krafter och tankar. Den behöver det mer än förr.
Ty det kan ej bestridas, att riksdagen ej längre förfogar över samma
fond som förr av erfarenhet om de mångahanda olika ting som den
har att befatta sig med. Förändringen beror till en del på
demokratiseringen, men till en del också helt enkelt därpå, att den
ständigt fortgående differentieringen och specialiseringen i nutidslivet gör
det till en omöjlighet att inom riksdagen bereda plats för all den
erfarenhet och sakkunskap som där skulle behövas.
Det är en utopi att tro, att man genom någon sorts
klassvals-representation kan råda bot för dessa olägenheter. Det kan
betvivlas, att företrädarna för de mångahanda intressen och synpunkter,
som nu ha så svårt att nå fram till vår riksdag, därför att själva
arbetssättet lägger hinder i vägen, vunne så särdeles mycket genom
att lyckas finna platser på kamrarnas bänkar. Men vad de kunde
önska, vore anordningar, som gåve dem bättre tillfälle att såsom
utomstående göra sig hörda. Och ur riksdagens synpunkt vore det
säkerligen välbetänkt att se till, att icke den föreställningen får breda
ut sig, att det, låt vara av rent riksdagstekniska skäl, erbjuder
oöverstigliga svårigheter för den initierade att där till övervägande få fram,
vad han har på hjärtat.
Upsala studentkår, tillkommen den 12 mars 1849,
firade den 16 maj i år sitt sjuttiofemårsminne
med en ståtlig fest, som var talrikt besökt av inbjudna forna
kårfunktionärer från 1871 och framåt. Till festen förelåg en synnerligen
värdefull Minnesskrift vid Uppsala studentkårs
sjuttiofemårsjubileum, bestående dels av en upplysande historik över
studentkårens uppkomst, författad av bibliotekarien Arvid Hj. Uggla, dels
Två stycken
studentkårshistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
