Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Marxism och parlamentarism. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARXISM OCH PARLAMENTARISM 247
ligtvis inte att tillintetgöra de representativa institutionerna och
valprincipen, utan att förvandla de representativa institutionerna
från pratkvarnar till arbetande institutioner» (anf. arb. s. 56).
Liksom hos Marx riktar sig kritiken väsentligen mot den
borgerliga statens fördelning av legislativa och exekutiva funktioner
på olika organ och mot det politiska spegelfäkteri, som han
anser bli följden av detta system. I ett arbete från våren 1918
framhåller Lenin uttryckligen, att det för det nya Ryssland gäller
att insätta rådens samtliga medlemmar till praktiskt deltagande
i förvaltningsarbetet. — Att demokratien utdömes i samma
andetag som parlamentarismen, behöver ju endast i förbigående
påpekas. En »professorsbanalitet» (Trotzki) sådan som den
demokratiska principen får ju icke stå i vägen för proletariatets makt.
Det är också bekant, att den konstituerande
nationalförsamling, som på grundval av en ny, revolutionär vallag valts efter
allmän rösträtt, upplöstes redan samma dag som den
sammanträtt, då den icke hade bolsjevikisk majoritet och alltså icke
motsvarade den nya situationen. »Som marxister ha vi aldrig
varit avgudadyrkare av den formella demokratien», framhåller
Trotzki i sitt försvar för konstituantens upplösning gentemot de
»politiska pedanter», som icke förstå »klassmotsatsernas
revolutionära logik».
Det kunde helt visst vara lockande att närmare redogöra för den
kritik av parlamentarismen, som de bolsjevikiska ledarna
presterat, och de välvilliga råd och förhållningsorder, som de givit
övriga sektioner inom den 3:e internationalen. Av olika skäl
skall emellertid endast ett par, ytterst auktoritativa deklarationer
här behandlas. Den ena utgöres av en rundskrivelse från den
kommunistiska internationalens exekutivutskott, undertecknad av
Zinovjev den l sept. 1919, den andra av de teser, som antogos
vid den 3:e internationalens 2:a kongress i Moskva i juli—
augusti 1920, med giltighet för alla till denna international
anslutna partier.
Rundskrivelsen av sept. 1919 vill råda bot på den förbistring,
som uppstått inom 3:e internationalen i frågan om medlemmarnas
förhållande till de borgerliga staternas parlament. Teoretiska
deklarationer från Moskva bruka ju ha en viss effekt på
stridslystna element inom den kommunistiska internationalen. Först
behandlas frågan om parlamentarismens förenlighet med
proletariatets diktatur, en fråga som bestämt förnekas, då, som det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
