Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Marxism och parlamentarism. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARXISM OCH PARLAMENTARISM
AV DOCENTEN GEORG ANDRÉN
A Radical who has arrived is not the
same thing as a Radical ön the road.
VISCOUNT BRYCE.
Det gamla motståndet mot parlamentarismen hade icke förr
hunnit uppgivas förrän parlamentarismen kom in i sitt mest
kritiska skede. Liksom många andra politiska program blev
även parlamentarismen mer än någonsin ett problem, när den
skulle förverkligas. Varken kejsarord eller partiproklamationer
kunde göra parlamentarismen till en realitet i det land, som
framför andra varit antiparlamentarismens högborg i Europa,
Tyskland. Det visade sig att både parlamentarismens vänner och
fiender ha ödslat sitt krut förgäves. Parlamentarism är icke
något som göres, utan något som kommer — eller icke
kommer, alltefter de förutsättningar som föreligga och som icke
alltid helt beskedligt låta forma sig efter den ene eller andre
partiledarens order. I Ryssland genomfördes under högljudda
anti-parlamentariska deklamationer ett system, som formellt
betecknar en parlamentarisk hypertrofi av förut aldrig sedda
dimensioner men som i realiteten är en partipolitisk oligarki med
diktatorisk makt. Det var den gamla ryska regimens heder —
när den var som bäst — att förverkliga ordningen, men på
frihetens bekostnad; det har understundom ansetts vara
parlamentarismens signatur att förverkliga friheten, låt vara på
ordningens bekostnad. Det har blivit den nya ryska regimen förbehållet
att förverkliga icke sina egna idéer, men Rysslands olycka, på
både ordningens och frihetens bekostnad. Finns det något
styrelsesätt, som kan tävla med det bolsjevikiska?
För vårt eget lands vidkommande tvista de lärda om tidpunkten
för parlamentarismens genombrott, medan det enda vissa är, att
vi aldrig haft någon parlamentarism, om man med detta ord
avser det styrelsesätt, som var Englands under tvåpartisystemets
klassiska tid, under Gladstones och Disraeli’s dagar och som även
senare har sett sina regler respekterade och följda i England,
17*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
