Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 11. 4. 1924 - De femton jordmotionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 221
serade Norrlands egna anspråk på frätnst ladugårdarnas avkastning
och jordbruksbefolkningens och dess hästars arbete alltjämt skulle
främja jordbruksbygdens blomstring; man har väntat på, att staten
på allvar skulle gripa sig an med uppgiften att exploatera sin
behållna andel av den gamla riksallmänningen och att därigenom de
ekonomiska förutsättningarna för en verklig kolonisation skulle skapas
på nya vidsträckta områden; man har framföralll hoppats, att de
verkliga jordbruksgårdar, som med sina på administrativ väg sent
tillkopplade skogsmarker övergått till industrien, åter skulle komma
i bondehand, lösgjorda från de för jordbruket obehövliga
skogsmarkerna. För denna syn på utvecklingen måste perpetualiserandet av
det snedvridna avvittringsverkets återstående spillror genom de
Lind-hagenska Norrlandslagarna alltid té sig som ett avsteg från den
naturliga utvecklingen, och om man funnit något i denna utveckling
värt att taga vara på, har det varit den — tyvärr alldeles
obegagnade — frist den skänkt oss att med mera besinning överväga
utjämningen mellan jord- och skogsbrukets intressen.
Det finnes ingen anledning att betvivla, att det stora utbud av
jordbruksjord från bolagsdomänerna, som kom så obekvämt under
agitationen kring de femton motionerna, rört sig inom de tankebanor,
som här ovan angivits, och överallt, där yrkespolitiska synpunkter
ej stått hindrande ivägen, har man väl hoppats på goda resultat av
snart sagt det enda inre kolonisationsprojekt, som anslutit sig till en
starkt progressiv utveckling. Men i själva verket kan icke det
prekära i planerna på att forcera den inre kolonisationen starkare
belysas än genom de bekymmerfulla överväganden, som knyta sig även
till den norrländska utvecklingen. Att denna hittills väsentligen
berott på den snabba exploateringen av urskogarnas virkeskapital, lär
ha stått klart för var och en, som ägnat dessa problem en smula
eftertanke, och man har (se t. ex. denna tidskrift 1923, s. 579) med ängslan
frågat sig, om skogsmarkens kontinuerliga avkastning skulle kunna
uppbära en för urskogarnas exploatering utbyggd industri. Resultatet
av undersökningar, som nyligen verkställts, ha häntytt på möjligheten
att den årliga tillväxten, åtminstone under ett övergångsskede, ej skall
komma att motsvara industriens behov. Därmed skymtar en
Norrlandsfråga av helt annan och vida allvarligare innebörd än de med
den starka progressionen följande rubbningsföreteelserna. Går
industrien i Norrland tillbaka, kommer jordbruket helt säkert att följa
den på vägen nedåt lika väl som hittills på vägen uppåt, och vi få
då vida realare skäl att stanna inför faran av det norrländska
bondeståndets undergrävande.
Kan god jordbruksjord i Norrland frigöras från bolagsdomänerna
till fördel för de självägande, är detta en stor vinning; och om den
kapitalinvestering, som erfordras för att sätta skogsvidderna i
Norrland i full växtkraft, är ekonomiskt berättigad, finnes otvivelaktigt
utrymme för en till dessa väldiga skogsföretag anknuten ökad
jordbruksbebyggelse. Måhända kan också åtskilligt göras till förmån för
arrendatorer och torpare i alla delar av vårt land. Men evad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
