Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 4. 3. 1924 - Riksdagens utskottsval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagens
utskottsval.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 4. 3. 1924.
Talmannen greve Hamiltons uppsats i föregående häfte av
Svensk Tidskrift om parlamentarisk talarkonst förr och
nu har uppkallat allehanda diskussioner, därvid det naturligtvis icke
saknats inlägg om orsakerna till »parlamentsledan». Till viss grad synes
man alltför mycket ha förenklat problemet. Den vassa kritiken mot
representationens rnän, klagomålen över ett mot fädernas försämrat
släkte, allmänhetens starkt minskade respekt för våra lagstiftare, allt
detta är icke uteslutande en svensk företeelse, dess motsvarighet
skön-jes i de flesta länder, och grunderna måste därför sökas djupare än
allenast i ett valsystem eller i mindre tillfredsställande partiorganisation.
Men detta utesluter icke, att vi kunna hava speciellt svenska anledningar
till tadlet mot riksdagen och riksdagsväldet.
En sådan anledning har vid riksdagens början åskådliggjorts, liksom
den regelbundet återkommer vid varje lagtima riksmöte, nämligen
utskottsvalen. De ständiga utskotten äro, som var man vet, härdarna för
riksdagsarbetet; och de hävda i detta hänseende alltjämt med tämligen
stor framgång sin ställning bredvid och trots partikonklaverna.
Hemligheten av deras makt ligger väl väsentligen i deras gamla arbetstradition.
Under de desorganiserade ståndsriksdagarna voro dessa kommittéer av
de med hänsyn till förekommande frågor mest sakkunniga männen
oundgängligen nödvändiga, om över huvud några resultat skulle
utvinnas. Den sakliga anda, som .härigenom kom att behärska utskottens
arbeten, överlevde representationsreformen och förmådde att ingiva den
nya riksdagens partimän skälig respekt. Och än i dag gäller det, att
de utskott, som helt eller övervägande hava att befatta sig med verkliga
realia, gärna söka frigöra sig från trånga partisynpunkter och framför
allt bedöma ärendena efter deras egen vikt och betydelse. Visserligen
sker detta icke alldeles oemotsagt, såsom en i år företagen förflyttning
,från statsutskottet till det vida oansenligare jordbruksutskottet
ådagalägger. Det uppseende denna straffåtgärd för visade självständigare
meningar framkallat och dess art av halvmesyr, då samme man likväl
omvalts till första kammarens vice talman, utvisa, att den sakliga
traditionen trots moderna pockande partikrav alltjämt åtnjuter en viss vördnad.
Onekligt är emellertid, att riksdagen i dess helhet och de särskilda
partierna vart för sig ofta förfara så, att sakligheten allvarsamt riskeras.
Utskottsplatserna betraktas nämligen icke blott som betydelsefulla
åligganden, vilka genom sin natur böra tillkomma de mest sakkunniga,
förfarna och omdömesgilla utan också — jå, t. o. m. främst — som
partibelöningar för långvarig och trogen tjänst. De dagar kring
riksdagens öppnande, då de olika partistyrelserna komponera sina utskotts-
10. Svensk Tidskrift 1924.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
