Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Sengustavianerna och Ryssland. Av Carl Hallendorff - Arnold Munthe: Flottan och ryska kriget 1788—1790. Otto Henrik Nordenskjöld. Del VI - Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok. V. 1795—1796. Översatt och redigerad av Cecilia af Klercker f. Lewenhaupt - H. L. von Dardel: Fältmarskalken von Stedingks tidigare levnadsöden - Carl Axel Löwenhielm: Min lefvernes beskrifning - Hugo Hamilton: Min farfars journal 1809—1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
SENGUSTAVIANERNA OCH RYSSLAND
Arnold Munthe. Flottan och ryska kriget 1788—l 790. Otto
Henrik Nordenskjöld. Del VI. (Slutbandet av Svenska Sjöhjältar.
VII) Sthlm 1923. P. A. Norstedt & Söner. Kr. 18: —.
Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok. V. 1795—1796. Översatt
och redigerad av Cecilia af Klercker f. Lewenhaupt. Sthlm 1923.
P. A. Norstedt & Söner. Kr. 13:—.
H. L. von Dardel. Fältmarskalken von Stedingks tidigare
levnadsöden. Skildrade efter brev till överståthållaren Carl
Sparre. Örebro 1922. Kr. 9:—.
Carl Axel Löwenhielm. Min lefvernes beskrifning. Sthlm 1923.
Lars Hökerberg. Kr. 5: 50.
Hugo Hamilton. Min farfars journal 1809—1811. Anmärkningar
och anteckningar. Sthlm 1923. Hugo Geber. Kr. 4:50.
I de senare månadernas flod av historisk litteratur bilda de arbeten,
vilkas namn läsas här ovan, på sätt och vis ett stråk för sig.
Inbördes mycket skiljaktiga, förenas de genom tidsramen, då de alla
mer eller mindre gälla den sengustavianska tiden. Väl är det sant,
att boken om Kurt von Stedingk slutar ungefär med detta skedes
början, nämligen når Stedingk år 1790 efter freden i Värälä gick som
svenskt sändebud till Petersburg, men hela denna skrift är egentligen
att betrakta som en introduktion till hans verkliga livsgärning, och
denna begynte just med den ryska beskickningen. Jämte
brödraparet Löwenhielm framstod Stedingk långt fram under 1800-talet som
typen av en sengustavian. Med mera fog kunde anmärkas, att
kommendörkapten Arnold Munthes beundransvärt väl gjorda
skildring av ryska krigets avgörande sjöoperationer icke kommer till sin
rätt vid en betraktelse, som egentligen ägnas åt tiden efter Gustav Hirs
bortgång; bokens huvudhjälte Otto Henrik Nordenskjöld erbjuder
emellertid ett ganska talande exempel, hur det gick många av
Gustavs män under det skede, som följde. Till sist Hugo David
Hamiltons journalanteckningar: när sonsonen nu bearbetat dessa, efter
vad det vill synas mest som utgångspunkt för egna memoarer, på
vilka allmänheten har all anledning att vänta med spänning, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
