Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Gunnar Mascoll Silfverstolpe: Dagsljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
UR BOKMARKNADEN
En överblick av de senare månadernas litterära produktion i vårt
land visar oss med all tydlighet, hur rätt \7erner von Heidenstam
hade, när han för någon tid sedan yttrade, att tidens ledande
diktform tenderar till att bliva lyriken och dramat, ej den traditionella
borgerliga romanen. Med vår inhemska dramatik är det visserligen
allt fortfarande klent beställt, men tydligt är, att lyriken i gengäld
befinner sig i livlig och lyckosam utveckling. Men de vägar den väljer
äro helt annorlunda än förr. När för omkring tjugu år sedan vår
senaste stora lyriska period inaugurerades, kommo inflytelserna i
väsentlig grad från Tyskland: Stefan George, Richard Dehmel, Hugo
von Hofmannsthal och Rainer Maria Rilke voro de namn, som
betydde mest för dåtidens unga svenska diktare. I närvarande stund
förefaller det som om en frontförändring ägt rum och målen blivit
andra. Den strävan, som behärskade den tidigare generationen, visade
sig främst i sökandet efter nya och känsligare uttryck för den poetiska
upplevelsen, i kärleken till spröda klanger, utsökta nyanser och
förtonande perspektiv. Allt detta har nu ersatts av en förnyad känsla
för betydelsen av strama former och fast rytmik. Måhända skulle
man rentav kunna tala om en renässans för klassicismens poetiska
ideal inom vår yngre lyrik. Den tidigare så gott som allenarådande
stämningspoesien synes på väg att åtminstone partiellt avlösas av en
diktning, som i stor utsträckning rör sig med poetiska
idéassociationer, knutna till motiv ur mytologiens, konstens och historiens värld.
Lika tydligt som det tyska inflytandet var för tjugu år sedan är nu
det anglo-franska. Mycket av vad vår yngre lyrik har bäst leder
tankarna till José-Maria de Heredia och Rupert Brooke, och hos en
och annan möter m-an tonfall, som tala om diktarens inre frändskap
med Leconte de Lisle. Men anknytningen är långt ifrån ensidig eller
osjälvständig. Den framträder endast som resultatet av en ny syn
på dikten, motiverad på en gång av en förändrad livsåskådning och
en önskan att reagera mot allt det haltlösa kram, som bjudits ut
under beteckningen modern poesi. Att våra diktare i denna sin
strävan omedvetet söka sig tillbaka till klassiciteten är enbart glädjande,
ty i den dag som är gäller trots smakskiftningar och litterära
modeslagord Goethes maning: Jeder sei auf seine Art ein Grieche, aber
er sei’s!
De rika löften Gunnar Mascoll Silfverstolpe gav med sin första
diktsamling Arvet äro till fullo infriade i den nya volym, med vilken han
nu framträtt och som han givit det vackra och innehållet
symboliserande namnet Dagsljus. Det är en diktbok, som man icke glömmer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
