Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Talare och talekonst. Av Hugo Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TALARE OCH TALEKONST 13
jag däremot den förste att erkänna, ty det inverkar numera i
otroligt ringa grad på voteringarna. När, i gamla tider, Carl
Ifvarsson drog upp sin näsduk, vilket betydde: »detta är en
partifråga», eller när gamle Patric Reuterswärd gjort sitt yrkande,
då visste man visserligen, hur landet låg. De följande talarna,
hur övertygande och kvicka de än voro, fångade då ej många
själar. Men partibundenheten hade då i ingen mån den
utsträckning som i senare tider. I de allra flesta fall vore det numera
fullt tillräckligt, om en man från varje parti sade sin mening.
Och ville man ej gå så långt, kunde man med fördel väsentligen
inskränka talarnas antal. Detta kommer dock säkerligen aldrig
att ske. Yttrandefriheten håller man styvt på; och att tala är
ju ett oskyldigt nöje, som man gärna unnar varandra. För resten
roar det vederbörande att låtsa, som om det avgörande vore deras
anföranden och icke de bakom liggande partibesluten; och det
är ju mänskligt. Men även nu kan det understundom hända, att en
fråga faller utanför partibanden, eller att dessa brista. Då blir
det en helt annan fart i diskussionen; och då är det nöjsamt att
sitta som talman. För övrigt får man ej förbise, att talen även
hava andra syften än att vara en skenfäktning mot redan
besegrade eller segrande motståndare. De hållas också till
upp-byggelse för valmännen. Det är ju en gammal historia om huru
i den nord-amerikanska representantförsamlingen en främling
uttryckte sin förvåning över att en viss ledamot kunde tala så
länge, ehuru ingen hörde på honom. »Oh sir», svarade hans
interlokutör, »he is not speaking to the house, he is speaking to
Bunkum.y> Det var den ort, där hans valmän funnos. I svenska
Riksdagen hållas många tal, vilkas adress är »Bunkum». — Och
så, och kanske främst, äro överläggningarna tillfällen, då man
kan ge motståndarna »för gammal ost», och söka locka dem och
deras ledare ut på det hala; och det sker ju icke blott för ros
skull utan för att främja det egna partiets intressen, således i
fullt lovlig avsikt.
Men man får icke tro, att det är likgiltigt om goda tal hållas
eller icke. Även de mest framstående talare lyckas visserligen
mycket sällan spränga partibanden. Jag tror, att det var Disraeli,
som en gång yttrade att motsidans talare någon gång inverkat
till och med på hans övertygelse men — aldrig på hans votum.
Och så är det nog även hos oss. Men just den omständigheten,
att man dock kan inverka på sina motståndares övertygelse är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
