Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10. 12. 1923 - Fascismens första regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 681
sprungliga karaktär av sund reaktion mot en svag regeringskonsts bleka
resultat. Tecken ha icke saknats till att dylika farhågor skulle visa
sig befogade. Inom fasciströrelsen ha redan vid flera tillfällen kriser
ägt rum, som blottat stark benägenhet för en urartning i antydd
riktning. På många håll ha rörelsens yngre och hetsigare element visat
stark benägenhet att gå hastigare och egenmäktigare till väga än vad
ledningen bestämt. Hittills har diktatorn själv dock kommit de
förefintliga farhågorna på skam. Med klar blick för situationens krav har
han hänsynslöst upperätthållit disciplinen inom de egna leden. Försök
att göra egna meningar gällande ha obönhörligt bestraffats, och
rensningar bland de högre funktionärerna ha ibland företagits, som vittna
icke blott om ledarens överlägsna säkerhet, när det gällt att
överblicka ställningen, utan också orn hans personliga förmåga att göra
sin vilja gällande. Ha fascismens aktier icke stigit, så ha åtminstone
Mussolinis gjort det. Hans personliga popularitet är enorm och växer
med varje ny erfarenhet om att han lyckats genomdriva vad
parlament och regeringar, socialister eller liberaler, hittills förgäves
försökt. De evinnerliga konflikterna på arbetsmarknaden ha plötsligt
försvunnit. Strejker och oordningar ha efterträtts av arbete och
disciplin. Förvaltningsmaskineriet har försatts i pålitlig funktion.
Härvidlag har det gällt att rycka den italienska byråkratien upp ur
den slentrian, vari den under åratals slapphet sjunkit, samt att
bekämpa det byråkratiska systemets avarter. Hänsynslöst avskedades
överflödiga ämbetsinnehavare. Enbart inom järnvägsförvaltningen
beräknas antalet avskedade tjänstemän till 60,000. Följden härav har
blivit, att tågen börjat gå efter tidtabell, då funktionärerna icke längre
behöva gå i vägen för varandra. Besparingarna ha utsträckts till
alla grenar av förvaltningen. Finansministerns uppgift att förbättra
budgeten har också krönts med framgång, så tillvida att det senaste
årets deficit reducerats från 4 milliarder till 1. Allt sådant väcker
sympati bland de breda lagren. Frågan är endast, om kalkylerna äro
så pass riktiga, att man kan motse en varaktig förbättring, eller
om de äro gjorda i agitationssyfte för att slå blå dunster i ögonen
på en häpen värld.
För Mussolini ter sig det första framgångsrika året knappast
såsom mera än löftesrikt. Hans realpolitiska förstånd säger honom,
att han ännu icke står på fast mark och att fascismen för att bli
det räddningens och pånyttfödelsens redskap, vartill han ämnat den,
måste utvecklas i många avseenden. Hans sätt att behandla
oppositionen inorn de egna leden vittnar tydligt om att han känner farorna
inifrån, Fascistregimens revolutionära karaktär söker han få bort.
Hans strävan är att inarbeta fascismen såsom en organisk lem i den
italienska statskroppen. Han söker i första rummet hindra, att
fasci-sterna bli en härskande klass. Han vill göra dem till ett nationellt
italienskt parti vid sidan av andra partier. Att de för närvarande
måste stå över dessa andra partier anser han såsom en oundviklig
nödvändighet, därför att de representera den kraft, genom vilken det
stora målet, Italiens höjande och rensning, skall vinnas» Eftersom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
